I spåret av Pride önskar Vision acceptans för alla

Under sommarmånaderna varje år hålls Pride-parader runt om i världen till minne av Stonewallupproret juni 1969 för att manifestera för frigörelse, rättvisa och hbtq-personers rättigheter. I Sverige genomfördes den första offentliga gay-demonstrationen i Örebro 1971.

I Sverige ser vi fortfarande år 2021 enligt statistik från den nationella folkhälsoenkäten att homo- och bisexuella personer har sämre hälsa än heterosexuella. Det är dubbelt så vanligt med ångest och depression, och risken för självmord är 2–4 gånger högre i gruppen homo- och bisexuella.

LÄS MER:Så tycker Mölndals kyrkoherde om att viga samkönade par

Var fjärde anställd som är homo- eller bisexuell väljer att inte vara öppen på sin arbetsplats. Nästan hälften av de homo- och bisexuella kvinnorna och männen upplever att kollegerna har fördomar mot homo- och bisexuella. Det är dubbelt så vanligt att homo- och bisexuella än heterosexuella uppger att diskriminering och trakasserier på grund av sexuell läggning förekommer på arbetsplatserna.

Kan inte vara öppen

Själv blir jag ofta påmind om att det som jag ser som självklart inte alltid är det för andra. Det är kanske inte så konstigt eftersom olika bakgrunder och tidigare erfarenheter påverkar vad vi ser som självklart. Att alla är lika mycket värda är de flesta överens om, men vad detta praktiskt innebär kan vi tycka olika om.

LÄS MER:Prideflagga i Mölndal stulen – för femte gången: ”Inget busstreck”

För som en person säger:

”Jag har ju suttit i personalmatsalen och ätit lunch, när en annan gäst ganska tydligt berättar hur äckligt det är med homosexuella och så där, utan att jag känner att jag kan säga någonting.”

Vid ett annat möte hör jag:

”Jag kan inte säga att vi kan vara öppna, fast visst det går framåt. Jag har delvis varit öppen på mitt arbete men aldrig med besökarna. Det innebär ibland att jag känner mig falsk och inte trogen mig själv. Jag hade till exempel en besökare som sa att homosexualitet var en avart.”

LÄS MER:SD rasar mot att reklamen tas bort från Åbytravet: ”Inte okej”

Vi bedöms dagligen utifrån flera aspekter, en av dessa är kön. Beroende av kön uppstår normer, roller och föreställningar om hur en man eller kvinna är eller ska vara. Heteronormativiteten är så stark i vårt samhälle att så fort det är någon som bryter mot den så uppstår en reaktion. Reaktionen kan visa sig på många olika sätt, det kan vara att någon ropar något eller kollar lite extra.

Politiker har ett ansvar

Våra politiska beslutsfattare och ledare i Västra Götalandsregionen och dess kommuner har ett stort ansvar i att stärka normer som har positiva effekter och förändra normer med negativa effekter. Det kanske är så att när vi tittar i backspegeln och märker hur svårt det är att ändra våra invanda normer så borde vi ta till något nytt. Vi borde kanske ta fram kollektivavtal i frågan för att stärka allas lika värde.

LÄS MER:SD-ledaren anklagar förskolor för sexualisering av barn – får kraftig kritik för utspelet

Flera studier är eniga i att det behövs en förändring av attityder, mer kunskap om sexualiteter och könsidentiteter som hamnar utanför normen behövs på alla plan.

Och huvudpoängen i alla studier och undersökningar kan summeras till att de alla handlar om normförändring, om att synliggöra och utmana heteronormativiteten i samhället.

Normerna påverkar

En nyckel till normförändring är att normer uppmärksammas, diskuteras och ifrågasätts på alla nivåer och i alla delar av samhället.

Så tillsammans hoppas jag att vi alla vågar sätta oss ner och granska våra egna normer, att vi också tillsammans kan skapa nya normer där alla känner sig välkomna i arbetsliv och privatliv.

För i slutändan är vi alla bara människor – och ska vi definieras så är det efter hur vi handlar, inte för vem vi älskar eller hur vi definierar oss.

Jonas Ericsson

Avdelningsordförande, Vision Västra Götalandsregionen