Sonen Rolf Lundström är fortfarande försiktig vid besöken hos mamma Ingrid.
Sonen Rolf Lundström är fortfarande försiktig vid besöken hos mamma Ingrid. Bild: Martin Björklund

Ingrid och Rolf kan träffas på Sörgården utan visir för ansiktet

Besöksförbudet på Mölndals äldreboenden byttes i höstas ut mot möten i visir. Men nu kan anhöriga och boende umgås utan skyddsutrustning igen. Det gläds 97-åriga Ingrid Lundström över.
– Det är ju underbart. Jag hör lite dåligt och det blir inte enklare att höra när någon har visir. Och ibland speglas ljuset så då ser jag inte alltid ögonen heller, säger Ingrid Lundström.

ANNONS
|

Hon bor sedan tre år tillbaka på Sörgårdens äldreboende. Från andra våning har hon utsikt över husen på Krokslätts Parkgata och sluttningen upp mot Krokslättsvallen. Fast inte så länge till. Björkknopparna har precis spruckit och inom någon vecka kommer hon istället att blicka ut på en ljusgrön bladmatta.

Sonen Rolf som är på besök väljer till stor del ändå att behålla visiret på. Det är ett måste när man passerar genom boendet, men möjligt att ta av inne i lägenheten.

– Jag har det på, för det har blivit en vana. Och det finns ju andra sjukdomar än covid, säger Rolf.

ANNONS

Var sjuk i januari

Covid-19 har den starka 97-åringen redan haft. Den fick hon i januari, efter att ha varit inlagd några dagar på Mölndals sjukhus.

– Jag klarade mig bra. Men jag tappade aptiten efter några veckor, säger Ingrid.

– Ja, och så glömde du av hur fjärrkontrollen fungerade, lägger sonen Rolf till.

Vi ska återkomma till den där fjärrkontrollen.

LÄS MER:Ingen smitta på äldreboendena – då gympar Gunvor igen

För den som kommer till Sörgården, eller Mölndals stads övriga äldreboenden, väntar först ett snabbtest. Klarar man sig förbi det steget väntar sedan visir för ansiktet under den tid man befinner sig på gemensamma ytor.

– Alla besökare och alla som jobbar tar snabbtest varje dag. De enda som inte behöver ta snabbtest är de som haft covid-19 de senaste sex månaderna, säger Anna Eriksson, samordnare för äldreboendet.

Snabbtest och visir

Detta gäller även för personal som har fått vaccin. Precis som snabbtesten blivit en vana, har också visiret blivit det.

– Man är så van vid det nu så härom dagen gick jag en lång bit ner för backen mot Krokslätts Parkgata innan jag insåg att jag fortfarande hade det på mig, säger Anna Eriksson.

LÄS MER:Sköterskorna om mardrömsåret: ”Det jobbigaste var ovissheten”

Mycket på äldreboendet har de senaste veckorna så smått börjat återgå till det normala. Bingon, sittgympan och volontärerna är tillbaka. Tillfällena har till och med blivit fler men med färre deltagande per gång än vad det varit tidigare. Så fredagstrubaduren Göte Carlsson gör numera tre spelningar, en per våning, mot tidigare en för alla i de 42 lägenheterna.

– Jag tycker det funkar bra efter omständigheterna men jag hoppas verkligen att vi snart ska kunna öppna upp som vanligt, säger Anna Eriksson.

LÄS MER:Tomma äldreboendet får nytt liv: ”Finns behov”

Överallt i Ingrid Lundströms lägenhet hänger oljetavlor som hon har målat själv. Den första skapade hon i tidiga tonåren.
Överallt i Ingrid Lundströms lägenhet hänger oljetavlor som hon har målat själv. Den första skapade hon i tidiga tonåren. Bild: Martin Björklund

Uppe i lägenheten beskriver Ingrid Lundström året som gått sedan pandemin slog till.

– Klart att man var ledsen när man inte fick träffa barn och barnbarn. Men jag har pratat med dem varje dag. Och nu kommer Rolf ofta hit.

Väntar på full vaccineffekt

I förra veckan kom Folkhälsomyndigheten med nya råd att den som är vaccinerad kan umgås och kramas inomhus. Ingrid har fått två doser vaccin, Rolf den första. Men trots råden väljer sonen Rolf ändå att vara försiktig.

– Jag håller inte om mamma som jag gjorde förr. Det gör jag inte än, jag väntar till vaccinet har full verkan, säger han.

Fram till för några månader sedan rörde sig Ingrid på egen hand i lägenheten men för närvarande sitter hon i rullstol med ett skadat knä. Anledningen: hon skulle lägga fjärrkontrollen på rätt plats på bordet, sträckte sig för långt, föll ner på golvet och skadade ledbandet i vänster knä.

– Jag vill gärna ha ordning och reda så därför ville jag lägga den rätt. Det är därför jag sitter där jag sitter. Om jag bara inte hade varit så enveten.

Om tre år fyller du hundra, får jag komma och hälsa på dig då?

– Det hoppas jag verkligen.

ANNONS