Från Serie A-proffs till Hulelyckan – därför flyttade Samuel Gustafson hem

Som 21-åring gjorde Samuel Gustafson succé i allsvenska fotbollsklubben BK Häcken. Fässbergsprodukten hade då tagit över dirigentpinnen på det centrala mittfältet från tvillingbrodern Simon och blev snabbt högvilt hos flera utländska klubbar. Han hamnade i Serie A-klubben Torino 2016.

– Jag var väl inte svinredo. Första gången jag flyttade hemifrån och jag slog mig aldrig riktigt in i laget.

LÄS MER:Samuel Gustafson återvänder till Häcken

I stället blev han utlånad till Serie B-lagen Perugia och Hellas Verona. Och i den senare klubben blev det succé. Laget tog sig upp i högstaligan 2019 och Samuel kunde visa vad han gick för.

– Det gick riktigt bra där, men i den sista playoff-matchen, när uppflyttningen redan var klar och vi snart skulle fira med fansen, skadade jag höften och var borta i sju månader. Troligtvis hade jag blivit kvar i Verona men att vara långtidsskadad mitt under ett transferfönster var väl ingen hit.

”En helhetsgrej”

Cremonese skrev ändå kontrakt med den rödhårige mittfältaren som under lång tid fick lägga tiden på rehab i stället för fotboll. Och när han var på väg tillbaka slog coronapandemin till med kraft mot norra Italien. Allt stängdes ner, träningen sköttes länge individuellt med en dataskärm som enda kompis. Lägg därtill att klubben bytte tränare flera gånger om och längtan till Sverige blev allt starkare.

– Jag var inte tvungen att flytta hem men det är en helhetsgrej – att få en nytändning fotbollsmässigt och att komma hem till nära och kära. Den känslan stärktes under pandemin så vi skapade oss nog en social hunger.

För hemma är Samuel Gustafson verkligen. Inte bara i BK Häckens gulsvartrandiga tröja, utan även i barndomshuset längst in på Hulelycksgatan. Intervjun genomförs på pappa Patriks pandemiprojekt, den inglasade altanen, och på granntomten spankulerar höns omkring.

– Vi är enormt tacksamma att vi får bo här så länge, men vi letar lägenhet i centrala Göteborg. Allt för att komma nära Hisingen så jag slipper bilköerna. De är redan tillräckligt långa för att man ska bli arg.

Skulle du säga att självförtroendet fick en knäck i Italien?

– Både ja och nej. Jag tycker fortfarande att jag är en bra fotbollsspelare men jag har stött på en del motgångar. Det är klart man stöter på folk som tycker man är dålig, det gäller nog alla, men jag skulle mer säga att jag lärt mig branschen mer än att självförtroendet fått en törn.

Vilken var den största skillnaden för dig mellan Sverige och Italien?

– Som ung från Sverige hade jag ingen status. Utomlands måste man bry sig mer om sig själv och ha vassa armbågar. Här är det mer fokus på laget så nu vill jag hitta en balans där.

Köpt våtväst och boj

Sedan återkomsten till Häcken i mitten av juli har mittfältaren haft ont i ett lår. Men lagom till derbyt mot IFK på söndag uppger Samuel Gustafson att han är redo att gå in från start – om tränaren Per-Mathias Högmo så önskar. Till viss del tror Hulelyckansonen att den alternativa träningen under sommaren gett resultat.

– Jag har fått dille på simning. Det är bra kompletterande träning till fotbollen och skonsamt för kroppen.

LÄS MER:Mittfältare får chansen i superettaklubb

Så ett par gånger i veckan blir det simning, oftast i Södra Långvattnet, ibland i havet. Han och lillebror Elias har köpt våtväst och boj. Men hur långt de simmar vill han inte berätta. Åtminstone inte ännu.

– Jag nämner inga distanser. Vi är i en uppbyggnadsfas men blir snabbt bättre.

Desto mer meddelsam blir han kring en av de senaste vändorna i sjön, granne med Kikås kyrkogård.

– När vi kom upp ur vattnet förra veckan så stod det en tjej som såg ut som en riktigt skicklig simmare. Hon började prata om att ha ”en go känsla i draget”. Jag och Elias nickade och höll med utan att riktigt fatta vad hon pratade om. Vi borde ju tagit kontaktuppgifter på den tjejen. Det hade ju inte varit fel med en PT i simning.

”Cyklade ruskigt mycket”

Inte nog med simningen. Efter fem säsonger i Italien så har han upplevt nationalsporten cykel och världstävlingen Giro d’Italia på plats. Så han är dessutom inne i en cykelfas.

– Jag har köpt en racer och cyklade ruskigt mycket under semestern. Jag följer alla tourerna och i dag ska jag kolla på en ny etapp i Vueltan (Spanien Runt).

Han ser dock en svårighet – att ha tid och ork att sitta upp i sadeln när det är fotbollsträning och match i det närmaste alla dagar i veckan.

– Snart är det landslagsuppehåll, då får det bli en rejäl tur med cykeln. I somras drog förresten jag och Elias en triathlon (1 500 meter simning, fyra mil cykling och en mil löpning). Det var riktigt skoj.

LÄS MER:Efterlängtat träningslopp för triathlonsugna

I och med att två av bröderna för tillfället bor i föräldrahemmet har kontakten dem emellan stärkts än mer – från ett redan tajt läge. De har i flera år följt varandras matcher och kontakten med tredje brodern Simon i holländska Utrecht sker i det närmaste dagligen.

– Den kontakten har egentligen varit opåverkad oavsett var vi bott. Vi följer varandra hela tiden.

”Ingen relation med Fässberg längre”

Simon och Samuel fick sin fotbollsfostran i Fässbergs IF:s P95-lag, det lag som 2012 vann Gothia cup. Då var de redan etablerade i klubbens A-lag som tillhörde toppen av division 2. Men relationen till den lila tröjan har svalnat med åren.

– Jag har nästan ingen relation med Fässberg längre. Vårt lag försvann när Dane (Ivarsson, tränaren) gick till Lindome. Och när sedan Elias gick samma väg så försvann länken helt. Sen har det ju inte gått så bra och då blev det att jag följde Lindome istället. Nu när Dane och Elias är i Öis så kollar jag på dem istället.

Samuel Gustafson ser på inga sätt att BK Häcken skulle vara någon slutpunkt i hans karriär.

– Jag vill fortfarande bli så bra jag kan och jag har kommit hem för att få självförtroende och stimulans. Jag är inte klar än på länge.

Martin Björklund

martin.bjorklund@molndalsposten.se