13 september 2018 är ett datum som Catharina Ejnell alltid kommer att minnas.
”Backa, älg!”
Strax efter klockan 19 den torsdagskvällen har hon och systern Elisabeth gett sig ut på promenad vid Isaks mosse nära Blåklintsvägen, där syskonen bor granne med varandra.
LÄS MER:Elisabeth överlevde mötet med älgen
På krönet av en uppförsbacke, på sin höjd 15 meter bort, ser Catharina någonting stort resa sig över dem.
– Allt gick så snabbt. Jag minns bara att jag ropade ”backa, älg!” till Elisabeth. Sedan sprang jag, berättar hon.
Catharina kastade sig ner i ett buskage och låg blick stilla. Elisabeths hund Zorro hördes morra från stigen, sedan följde en duns och ett släpande ljud. Catharina antog att älgen hade attackerat Zorro.
Hon sms:ade systern: ”Hur gick det?”, men fick inget svar.
– När jag till sist vågade krypa fram såg jag Zorro sitta ensam på stigen, alldeles tyst, som om han var chockad. Då förstod jag vad som hade hänt och var ljudet kommit ifrån.
Höljt i dunkel
Elisabeth, som då låg flera meter in i vegetationen, har färre minnen från mötet med älgen. Det sista hon kommer ihåg är systerns rop och att hon såg älgen närma sig. Allt som sedan följde – väntan på ambulans (”de längsta 20 minuterna i mitt liv, jag trodde att jag skulle tappa henne” sade Catharina senare till Mölndals-Posten), fixeringen av nacken, färden till sjukhuset – är kolsvart.
LÄS MER:Han larmade om älgen – ingen kom
– Jag vaknade till på natten i sjukhussängen. Då satt min gubbe bredvid mig och berättade att det inträffat en älgolycka. Jag var inte helt medveten om vad jag varit med om, men tänkte att det väl inte kunde vara så farligt, säger Elisabeth.
Facit på älgattacken för Elisabeth skulle bli en kraftig hjärnskakning, blåmärken över hela kroppen, krossade kinder, käken bruten på flera ställen, en bruten näsa – och många, många operationer.
– Ja, herregud vad man såg ut. Det var världens misshandel, säger Elisabeth.
– Käkkirurgen fick jag besöka nästan en gång i veckan för justeringar. Det visade sig att skruvarna hade lossnat i höjd med örat och att det var därför jag inte kunde bita ihop. Käken hängde ner på mig. Till slut sågade de bort en bit av min nedre käke och pusslade fast den högre upp.
Domningskänslor
Tre år senare känner hon sig ännu inte återställd. Elisabeth suckar.
LÄS MER:Älgen punkterade hennes lunga
– Återställd för mig, det är att vara O-K. Som det var förut. De säger att jag kommer att bli det. Men jag har fortfarande en bedövningskänsla i delar av ansiktet, som om jag har varit hos tandläkaren. Jag sluddrar ibland, ibland gnisslar jag tänder. På nedre delen av hakan har jag knappt någon känsel, och inte uppe på näsan.
Hur lång tid efter olyckan kunde du återvända till jobbet?
– Jag hade sån otur att jag förlorade mitt jobb. Jag hade arbetat där som konsult i bara två månader. De kunde inte hålla den platsen åt mig utan fick hitta en ersättare, äger Elisabeth.
Att knappt kunna prata, behandlas med morfintabletter mot smärtan och behöva genomgå operationer med jämna mellanrum, det är svåra omständigheter i sig. Lägg därtill på en nio månader lång sjukskrivning och att tvingas ge sig ut på jobbjakt mitt i allting, så förstår ni att tillvaron efter olyckan inte hörde till höjdpunkterna i Elisabeths liv.
Ändå ser hon i dag tillbaka på den tiden med viss lättnad.
– Det hade kunnat sluta så otroligt mycket värre. Tänk om Catharina också blivit skadad. Tänk om ögonen strukit med, eller om jag hade förlorat livet. Det var tur i oturen, om man nu vågar säga så.
Tittar en extra gång
Även Catharina tycker att de till viss del hade änglavakt. Hade inte mobilen varit laddad, eller om Elisabeth varit ute ensam med hunden, finns det inga garantier på att de skulle sitta här vid vardagsrumsbordet på Blåklintsvägen och prata i dag.
LÄS MER:Farlig älg fortfarande kvar i området
– Men det känns fortfarande olustigt att gå längs det där stråket. Jag skulle aldrig vandra där ensam när det skymmer, på grund av att det kanske finns älgar då.
Elisabeth instämmer.
– Man tittar en extra gång. Men vi har varit där flera gånger efter olyckan, tillsammans, och så har Catharina fått visa mig var det hände. När min dotter följde med började hon att gråta. Känslorna blev för starka för henne. Kanske är det mest oron över vad som kunde ha hänt, säger hon.
LÄS MER:Han larmade om älgen – ingen kom
– Att gå där igen blev som KBT-terapi. Först gick jag sträckan med min man, sedan med Elisabeth, och någon gång har vi haft med oss en kvinna som skadades av en älg några månader innan olyckan vi var med om, säger Catharina.
Hur påverkar händelsen er i dag?
– Svårt att säga. Vi har nog aldrig bearbetat det på riktigt. Framför allt oroar jag mig för att Elisabeth ska minnas allt. Men hjärnan är skonsam på det sättet. Ibland låter den oss bara komma ihåg det vi klarar, säger Catharina.
Schack med myndigheterna
Efter händelsen inleddes en utdragen process, där Catharina slussades runt mellan olika myndigheter när hon försökte att få situationen med älgen löst. Jägarlag, länsstyrelse, kommun och region hänvisade till varandra; somliga hade slutat på sina tjänster, andra visste inte vad som kunde göras. Samtidigt ägde en livlig debatt rum på sociala medier där flera tyckte att jakten på älgen var moraliskt fel.
– Ingen av oss är emot djur, inte heller älgar. ”Älgen var här först” kunde de skriva. De förstod verkligen inte vad vi hade varit med om, säger Elisabeth.
LÄS MER:Älgkon skjuten: "Det har varit en mardröm"
Catharina skakar på huvudet, och tillägger:
– Det är faktiskt skillnad när man själv blir utsatt. Det är det. 2018 var ett väldigt speciellt år också, med flera älgattacker, bland annat en kvinna som drabbats samma sommar och blivit blåslagen. Henne tog vi kontakt med och vi hjälptes åt.
Någon lyssnade
Så småningom fick syskonen Ejnell tag på rätt person, en polisman som var villig att agera. Polisens egen jägare skickades ut och inom kort kunde Mölndals-Posten berätta att älgen fällts. En stor lättnad efter många veckors kamp.
– När det äntligen var över kände jag och vår mamma att vi ville bjuda med Bettan på någonting roligt och ge henne något att se fram emot. Så vi bokade faktiskt in en semesterresa till Barcelona, säger Catharina.
Avresan råkade bli på årsdagen för olyckan: 13 september 2019. Det såg familjen som en chans att fylla datumet med positiva minnen i stället. Vistelsen blev mycket lyckad, men kort därefter inleddes coronapandemin, så några fler resor på datumet har inte blivit av.
– Men det kanske blir framöver. Vem vet? Vindarna har vänt nu och jag känner att jag är på väg mot bättre dagar, säger Elisabeth.
Ladda ner vår nyhetsapp!
1. Sök på ”Mölndals-Posten” i AppStore eller Google Play.
2. För att ladda ner nyhetsappen klickar du på ”hämta” eller ”installera”.
3. Godkänn att nedladdningen påbörjas.
4. Därefter påbörjas nedladdningen.
5. När nedladdningen är klar klickar du på ”öppna” för att öppna nyhetsappen.
6. Klart, nu har du laddat ner nyhetsappen. Du hittar appen på din hemskärm bland dina andra appar.
Kom ihåg att aktivera pushnotiser så att du aldrig missar en lokal nyhet.
