Fredrik Hofflander var nöjd med Mölndalsdagarna.
Fredrik Hofflander var nöjd med Mölndalsdagarna. Bild: Erika Arnadottir

Mölndalsdagarna var en satsning som träffade rätt

En stadsfestival kan var dyr, tråkig, onödig och stökig. Men Mölndalsdagarna lyckades hitta rätt ton från början till slut.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Det började med förstaklassaren Cassandra Johansson från Bosgården på lördag eftermiddag. Och slutade med fem-och-ett-halvt-årige William Hellman från Eklanda på söndag kväll. Under de arbetstimmar som förflöt däremellan upplevde vi journalister på Mölndals-Posten vårt svettigaste men kanske också roligaste uppdrag någonsin.

Vi gjorde någonstans strax över 60 intervjuer med barn i vårt lilla svarta tält under Mölndalsdagarna i Stadshusparken. Och inte bara det. Vi skrev färdigt på rekordtid, förvandlade texten till en nästan autentisk tidningssida och stack sedan slutprodukten i handen på intervjuobjektet.

Kön till tältet växte

Medan vi satt där och jobbade så växte kön utanför tältet. Till slut vågade jag fråga en mamma med son som kom fram till intervjubordet:

ANNONS

– Hur länge har ni väntat egentligen?

– Ja, det har nog varit över en timme, sa mamman, utan att låta särskilt sur alls.

Till alla er vuxna som lånade ut era barn och till alla er barn som väntade så tålmodigt och svarade så briljant har jag bara en sak att säga. TACK! Det var en ynnest att få umgås en stund med er. Och en ynnest att få lära sig en massa nytt som vi inte visste innan.

Som till exempel att det finns en Youtube-kanal vigd helt åt att huvudpersonen testar sura smaker. Och att jordgubbsglass passar bäst till middag, hellre än till frukost eller lunch. Samt att man bör andas på vart tredje armtag när man crawlar.

Mölndalsdagarna blev kul

Och när vi ändå berör Mölndalsdagarna. Vad kul de blev – oavsett om man var ute efter creddig musik, go stämning eller folklig underhållning i största allmänhet.

Visst hjälpte vädret till, men gänget som höll ihop festen hade lyckats riktigt bra med både helheten och detaljerna. Den fina atmosfären som infann sig under Ana Diaz spelning gillade jag lite extra, liksom Lars Gahrns rörande hyllning av sina föräldrar (och Per Andersson!) när han utsågs till Århundradets Mölndalsbo.

Sean Banan skapade folkfest

Men jag noterade också med glädje de trevliga rosatröjade festivalguiderna, som jobbade hårt och aldrig släppte sitt glada humör. Och när såg man så mycket folk samtidigt på Mölndals torg senast? Storloppisen på lördagen var en bra start och när Sean Banan intog torget dagen efter, då var succén total.

Har du missat att läsa om festen så finns det alla möjligheter att lösa det problemet här på Mölndals-Postens sajt. Här kan du ta del av texter från några av höjdpunkterna, kolla in alla bilder – och till på köpet reflektera lite över skattebetalarnas nota. För jo, det kostade en sjusiffrig slant. När jag tog mig hem i den ljumna söndagskvällen så lutade åtminstone jag mot att det faktiskt var värt pengarna.

LÄS MER:Mölndals-Posten intervjuar barn – här är texterna och bilderna

LÄS MER:Mölndalsdagarna är igång – här är alla bilder från folkfesten

LÄS MER:Folkfesten fortsätter – Här är bilderna från Mölndalsdagarnas andra dag

LÄS MER:Här är bilderna från Mölndalsdagarnas sista dag

ANNONS