Fredrik Hofflander hyllar Mölndalsspelen.
Fredrik Hofflander hyllar Mölndalsspelen. Bild: Martin Björklund

Mölndalsspelen gjorde mig glad – att spela cup är en höjdpunkt

Mölndals handbollsförening gjorde succé med Mölndalsspelen. Jag är inte förvånad.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS

Det är något visst med att spela cup. Det vet alla vi som någon gång i livet ägnat oss åt lagsport. Upp tidigt, packa väskan, samåka med kompisen, en lillebror, någon förälder och kanske en mormor.

Och sen. Komma fram till en idrottsanläggning som man aldrig hört talas om i typ Kungälv eller Torslanda. Ut ur bilen, inspektera kiosken, korven och kexchokladen, träffa lagkompisarna. Och sen bara kasta sig över spelschemat, matcherna och motståndarna.

Premiär för Mölndalsspelen

Det är livet det! Och förhoppningsvis var det exakt så det kändes för dem som var med i första upplagan av Mölndalsspelen, alltså Mölndals handbollsförenings nya fina initiativ som såg dagens ljus i helgen.

ANNONS

– Vi vill skapa en stark vi-känsla i föreningen. Just nu är det 150 ideellt arbetande personer här, berättade tävlingsledaren Emil Beckman för Mölndals-Postens reporter Martin Björklund.

Nu har jag av naturliga skäl ingen större insyn i organisationen runt just Mölndalsspelen. Men något säger mig att Emil Beckman och fler därtill har tillbringat många långa dagar, kvällar och helger med planeringen. Med att fixa all logistik och teknik, marknadsföra, ordna tillstånd, ragga funktionärer, organisera domare, köpa mat och hundra saker till.

Panik under Tiomila

Och eftersom jag själv har varit med och fixat lite större idrottsarrangemang vet jag att hur bra man än planerar så blir det ändå gärna panik när evenemanget i fråga är i full gång. Jag kunde inte låta bli att le lite nostalgiskt när jag läste vad kioskföräldern Eva Andersson berättade i slutet av artikeln:

– Allt gick åt, vi fick åka iväg och köpa mer dricka. Det har verkligen varit jättekul.

Jag beordrades själv iväg med en lastbil till Willys mitt under brinnande Tiomila i orientering för några år sedan. Ordern: Länsa butiken. Folk handlade som tokiga men alla var glada och på något sätt löste sig allt ändå på slutet.

Bra jobbat, alla

När de är som bäst är stora idrottsevenemang verkligen en win-win-transaktion i ordets rätta bemärkelse. De gratisarbetande föräldrarna har ofta rätt kul mitt i allt jobb, spelarna älskar det (åtminstone om de slipper de allra mest nesliga förlusterna), klubben får mängder av schysta extrapengar och till på köpet sover alla jäkligt gott på natten efteråt.

Så: Bra jobbat, alla handbollsmorsor och -farsor, spelare och ledare! Något säger mig att Mölndalsspelen är här för att stanna. Och att vi kommer tillbaka i juni 2023 och får göra ett reportage om en turnering som vuxit en hel del jämfört med året före.

LÄS MER:Så överlevde jag Göteborgsvarvet – nästan helt utan träning och förberedelser

LÄS MER:Hjälp oss att hitta viktigaste valfrågorna i Mölndal!

LÄS MER:Mölndalsdagarna var en satsning som träffade rätt

ANNONS