Snickarcupen 2018. Olle Fransson och Alberto Rodrigues och Felicia Ljungblad satt i sekretariatet.
Snickarcupen 2018. Olle Fransson och Alberto Rodrigues och Felicia Ljungblad satt i sekretariatet. Bild: Jonas Fransson

Vad skulle Mölndal vara utan alla engagerade föreningar?

Den anrika fotbollsfesten Snickarcupen må gå i graven – men det gör knappast drivet från alla föräldrar, spelare och föreningsmänniskor runt om i kommunen. Ni som engagerar er – i Lindome Gif, i Kvarnby basket, i kulturkollektiv och i hembygdsföreningar, ni imponerar på mig.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS
|

Som barn var jag alltid lite avundsjuk på den där gemenskapen som verkade finnas på fotbollsplaner och i idrottshallar. Jag gjorde några tappra försök att träna både innebandy och fotboll, men ganska snabbt stod det klart att jag saknade all form av bollsinne och dessutom var jag rädd att få ett skott i huvudet.

”Bollen är inte farlig”, minns jag att folk ropade åt mig när jag satte händerna över huvudet istället för att ta emot passningen.

Jag satte mig på läktaren istället. Inte varje match, långt ifrån, men då och då följde jag med mina kompisar och hejade på när Bua Seagulls skulle mäta sina krafter mot andra lokala innebandylag.

ANNONS

Minnena därifrån är tydliga. Ljudet från sekretariatet, Festisen och varmkorven man kunde köpa i kiosken, den svaga doften av gummi.

Blir en gemenskap

Andra gånger gick vi i samlad trupp upp till fotbollsplanen för att se A-laget spela. Väl där satt man på en träbänk, småpratade och träffade andra från byn. Exakt hur det gick i matchen var inte lika noga.

Som vuxen har jag tagit mer aktiv del i ett antal föreningar. Jag har tränat kampsport, engagerat mig i poesievenemang och sjungit i kör – och jag är ännu mer övertygad om att den där gemenskapen är något väldigt fint.

Nyligen stod det klart att den anrika fotbollsturneringen Snickarcupen går i graven. Inomhuscupen som arrangerats av Lindome Gif har lockat mängder av ungdomar genom åren, men på senare tid har intresset svalnat något.

– Nu får vi, tillsammans med medlemmarna, hitta andra sätt så att vi kan hålla ihop klubben på bästa sätt, säger styrelsemedlemmen Pernilla Fransson i en intervju med Mölndals-Posten.

Engagerade eldsjälar

Det är jag övertygad om att de kommer göra. Jag har träffat en del eldsjälar, föräldrar och unga spelare på Lindevi IP, och det är tydligt att engagemanget för klubben är stort. Oavsett om det blir en ny turnering eller något annat större evenemang i framtiden så är det en stark sammanhållning som finns där.

Ett annat tydligt exempel på vad en förening och engagerade personer kan betyda är Kvarnby basket. Petra Segram har spelat, suttit i styrelsen och varit ledare i klubben i över 30 års tid – och nu har hon nominerats till Årets Mölndalsbo 2022.

Liknande saker går förstås att säga om massor av andra föreningar och personer i kommunen. Så: alla ni i idrottsklubbar, kulturföreningar och hembygdsgårdar som ordnar aktiviteter, jobbar gratis, sitter i sekretariat och säljer varmkorv – tack för det! Vad skulle Mölndal vara utan er?

LÄS MER:Festen fortsätter – Hällesåker IF slipper kvalspel och tar sig upp ändå

LÄS MER:Lindome Gif lägger ner anrika Snickarcupen i fotboll: ”Var höjdpunkten på året”

LÄS MER:Här möts generationerna när Lindomes ungdomar bjuder in till dansbandskväll

ANNONS