Ibland undrar man hur många, som läser insändarna i Mölndals-Posten, men andra gånger blir man glatt överraskad. Torsdagen den 11 januari fick vi genom tidningen veta, att min insändare om lindarna framför Kvarnbyskolan har gett upphov till ett revynummer i Mölndalsrevyn med en revyartist, som är klädd och maskerad för att likna mig. I vår tid har allt färre revynummer lokalförankring, men denna fråga ansågs tydligen beröra många i publiken. Det är utmärkt att denna viktiga fråga på detta sätt blir känd även genom Mölndalsrevyn, men i rättvisans namn bör jag dela med mig av äran. Jag har trots allt bara skrivit en insändare i ämnet till stöd för de andra, som har gjort insatser.
Arkitekten Malin Häggdahl har tagit upp denna fråga och påpekat, att det är viktigt att vi får behålla grönska i Mölndals centrum, och att man bör ge akt på och bevara 1920-talets framsynta stadsplanering. För att Mölndal skulle bli ett vackert och tilldragande samhälle blandade man arkitekturen med alléer och parker. Ett och annat av dessa förslag förverkligades på ena eller andra sättet, när Västra Mölndal sent omsider byggdes ut, men centrum eller Mölndals Innerstad är tyvärr mycket livlöst. Centrumkärnan är i huvudsak mörk och steril. Vi behöver ha kvar lindarna vid Kvarnbyskolan.
Det är mycket olämpligt att i stället planera ett höghus här mellan Kvarnbyskolan och Villa Korndal. Dessa två monumentalbyggnader skulle skymmas och ställas i skuggan av ett höghus. Många Mölndalsbor vill ha kvar lindarna, och därför tog församlingsherden Anna Sophia Bonde upp lindarna i kyrkans förbön i Stensjökyrkan.
Höghus är förvisso lönsammare än lindar, men tänker man alltid på lönsamheten, kan Mölndal bli så kargt och ogästvänligt, att folk undviker vår stad. Det vore verkligen ett olönsamt förhållande!
Lars Gahrn