Som en del av daglig verksamhet i Mölndals stad har jag med oro sett hur prioriteringarna förändrats de senaste tiden. Jag förstår att alla beslut som fattas av kommunen inte alltid kan vara populära, men när det kommer till stöd och service för våra mest utsatta medborgare bör mänskligt välbefinnande alltid vara i fokus.
Kommunen har anlitat Ensolution AB, ett företag som använder ett system för att mäta arbetsbelastning i relation till brukarbehov. Företag som omsätter 44 miljoner och med noll forskningsbelägg för sina kalkyler applicerat på människor. Även om det kan finnas en plats för sådana system är det viktigt att notera att det inte alltid ger en helhetsbild. Vad händer med de mänskliga aspekterna, personalens erfarenhet och brukarnas verkliga behov? Hur kan vi förvänta oss att personalen ska kunna ge stöd och den omsorg som krävs och som är lagstadgad om de ständigt kämpar mot klockan, undermåliga lokaler och en krympande budget? Dessutom måste vi fråga oss hur väl Ensolution AB verkligen förstår de unika behoven och rättigheterna hos de med funktionshinder.
Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade är ingen liten sak, den representerar rättigheter, behov och välbefinnande för en grupp som redan kämpar med många utmaningar.
Det är viktigt att betona att besparingar inte alltid innebär att kvaliteten på tjänsterna försämras. Tvärtom. Det är dock av yttersta vikt att kommuninvånarna är delaktiga i beslutsprocessen, eftersom det påverkar deras dagliga liv. Det krävs en noggrann avvägning och analys innan några beslut fattas, och de mest sårbara grupperna i samhället bör skyddas från oproportionerliga nedskärningar.
Låt oss inte bli blinda för de verkliga behoven hos våra medborgare genom att enbart förlita oss på siffror och statistik.
Våra medborgare förtjänar mer än det, de förtjänar omsorg, förståelse och respekt.
Jag uppmanar Mölndals stad att tänka om.
Sofia Gustavsson