Europasamarbetet behövs mer än någonsin. Men då kräver det att EU också klarar av att fokusera på frågor där det finns behov av gemensamma lösningar. Detaljregleringar av medlemsländernas arbetsmarknader hör inte dit. Socialdemokraternas stränga krav på ett ”mer socialt Europa” banar tyvärr väg för mer av EU-regleringar på svensk arbetsmarknad.
Att EU-regler om dygnsvila ställt till problem för brandmän, ambulanspersonal med flera har många noterat via medierapportering. Det handlar om det 20 år gamla arbetstidsdirektivet som EU-kommissionen klagat på att Sverige inte följer som avsetts. Det har lett till problem för arbetsmarknadens parter. Upplägget att arbeta mycket i korta perioder, och sedan kompenseras genom sammanhängande ledighet, anses inte längre vara okej.
Orimligt! Tolkningen förstör mest för de yrkesgrupper som direktivet en gång skrevs för att värna. Om något har blivit fel är den naturliga slutsatsen att det ska ändras. Och här har det uppenbarligen blivit så fel det kan bli.
Det finns två mer generella lärdomar att dra av de problem som uppstått.
För det första: Konsekvenserna av EU-lagstiftning blir ofta synlig först långt i efterhand. Därför bör försiktighetsprincipen alltid tillämpas. Det återstår exempelvis att se hur EU-direktivet om minimilöner, som kommit på plats den här mandatperioden, långsiktigt påverkar svensk lönebildning.
För det andra: EU är ytterst sällan rätt insats för att hantera arbetsmarknadsfrågorna. Europas olika arbetsmarknader fungerar på olika sätt. När gemensamma EU-regler för exempelvis lönebildning tas fram är Sveriges arbetsmarknadsmodell extra sårbar. Detta varnade vi moderater för när EU:s så kallade sociala pelare antogs, hösten 2017.
Moderaterna tror på Europasamarbetet, men vet också att medlemsländernas arbetsmarknader fungerar på olika sätt och kräver olika lösningar. Moderaterna går därför till val på att arbetstidsdirektivet ska rivas upp.
Tomas Tobé (M)
Europaparlamentariker
Merjem Maslo (M)
Kommunstyrelses vice ordförande i Mölndal