Det är hög tid att ni Mölndalsbor får veta detta: Vi som arbetar med cancersjuka på Sahlgrenska suckar bedrövat när vi upptäcker att en patient som närmar sig livets slut är folkbokförd där. Orsaken härtill är Mölndals kommuns inställning till hospicevård. Mölndal har inget eget hospice. Det gäller många av Göteborgs kranskommuner. Skillnaden är att de flesta kommunerna köper vård på något av Göteborgs tre utmärkta hospice när det är medicinskt motiverat. Mölndal gör det inte, och tycks tyvärr ha surrat sig hårt vid masten i denna fråga.
Många personer i livets slutskede kan få god vård inom kommunernas egna palliativa vårdplatser på äldreboenden — men inte alla. Som läkare på en canceravdelning har jag många gånger bett Mölndals kommun att godkänna hospicevård för utvalda patienter. Det handlar om personer med komplexa behov i livets slutskede; det kan vara svåra smärtor, lufthunger, blödningar eller personlighetsförändringar som kräver hög kompetens och hög närvaro av vårdpersonal. Det kan också handla om personer i djup kris och ibland med små barn i hemmet. Jag kan inte minnas att Mölndals kommun godkänt ett enda fall de senaste tre åren.
Det allvarligaste med Mölndals kommuns noll-vision avseende hospice är tveklöst det onödiga lidande det åsamkar. Men ett annat problem är undanträngningseffekterna på sjukhuset. I vissa fall bedömer vi, efter Mölndals nekande, att en vanlig palliativ vårdplats på äldreboende är så otillräcklig i relation till behoven att det enda humanitära alternativet är att att den döende får stanna hos oss på Sahlgrenska. Att använda platserna på ett högspecialiserat akutsjukhus på detta vis är lätt vansinnigt ur kostnadseffektivitetssynpunkt och bidrar förstås till vårdplatsbristen.
I väntan på att Mölndals kommun tänker om gäller tyvärr fortsatt rekommendationen ”Får du en potentiellt livshotande sjukdom, se till att flytta över kommungränsen till Göteborg illa kvickt”. Men grattis till 61 öre lägre i kommunalskatt, hörrni.
Cecilia Verdinelli, specialistläkare
