Kvinnor halkar efter lönemässigt i samband med föräldraledighet, trots att vi har goda verktyg för att komma till rätta med osakliga löneskillnader. Problemet är att verktygen sällan används.
I den svenska diskrimineringslagen finns sedan drygt 20 år tillbaka krav på lönekartläggning. Detta är något alla arbetsgivare ska göra varje år för att bedöma om löneskillnader mellan kvinnor och män, som utför lika eller likvärdigt arbete, har ett samband med kön.
Men det saknas incitament att följa lagen frivilligt, eftersom risken för upptäckt eller påföljder är mycket små. Diskrimineringsombudsmannen (DO) har en begränsad budget och knappa resurser och gör i dagsläget sällan eller inte alls tillsyn.
Unionen har begärt ut DO:s samtliga tillsynsinsatser sedan 2017, då lagen ändrades och kravet på lönekartläggning blev årligt. Det visar sig att ingen privat arbetsgivare i Västra Götalands län har granskats, trots att skillnaden är störst just i den privata sektorn och att könslönegapet växer.
Vi vet att lönekartläggningar lönar sig – när de väl görs. När vi frågar våra förtroendevalda så hittar arbetsgivare tillsammans med facket osakliga löneskillnader hos fyra av tio arbetsgivare.
Det är först när skillnaderna upptäcks som det går att göra något åt dem. Att Sveriges alltjämt ojämställda löner inte granskas är orimligt, liksom den ringa risken för sanktioner för den som inte lever upp till lagens krav.
Därför vill Unionen, utöver fler tillsynsinsatser från DO, också se avtal om lönekartläggning i kollektivavtalen.
Unionen Göteborg, som även omfattar Mölndal, har 3 500 engagerade förtroendevalda som kan hålla ljuset på frågan och se till att den prioriteras. Vi hjälper gärna till att fixa jämställda löner.
Peter Hellberg, förbundsordförande Unionen
Anna Jonsson, regionordförande Unionen Göteborg