Hindrena vid Gunnebo slott byggdes i våras.
Hindrena vid Gunnebo slott byggdes i våras. Bild: Ellen Gustafsson

Risk att människor och djur skadar sig på Gunnebos kohinder

Den principiella frågan som Mölndals kommun och Gunnebo slott borde ha ställt sig från början är om det överhuvudtaget är rimligt att skapa sådana hinder på gångvägarna i en park i en stad. Den analysen har uppenbarligen inte gjorts, skriver skribenten.

ANNONS

Gunnebo slott har nyligen installerat ett antal hinder för deras kor, hinder som de föredrar att kalla för färister. Avsikten är att begränsa kornas möjlighet att röra sig utanför en avsedd yta.

Den principiella frågan som Mölndals kommun och Gunnebo slott borde ha ställt sig från början är om det överhuvudtaget är rimligt att skapa sådana hinder på gångvägarna i en park i en stad. Den analysen har uppenbarligen inte gjorts.

Kritiken nedan mot dessa hinder grundas på åsikten att gångvägarna i parken skall vara tillgängliga för samtliga kommuninvånare som brukar promenera där. Det är en åsikt som tyvärr inte tycks delas av den ansvarige för hindren vid Gunnebo slott. Vid en diskussion på plats gav den ansvarige i stället uttryck för åsikten att denne aldrig sett någon i parken som skulle kunna ha svårighet att passera, eller om dessa skulle råka finnas skulle de snarast lära sig att klara hindren.

ANNONS

Gunnebos ansvarige skyllde också den egendomliga konstruktionen av hindren på länsstyrelsen. Hindren skulle enligt denne helt uppfylla länsstyrelsens krav. Undertecknad har ännu inte hunnit kontrollera om länsstyrelsen skriver under på detta, och om de anser de lämpligt att inrätta dylika hinder på gångvägarna i en park i en stad.

Jag har åtminstone sett ett antal sådana hinder under åren, men då upprättade på privatmark på större och mindre bondgårdar. Men de hindren har skilt sig från de i Gunnebo på ett antal punkter. De tycks ha struntat i länsstyrelsernas krav, och mer brytt sig om djurens välfärd och allmän framkomlighet på gården.

Hindren i Gunnebo består av ett antal parallella grova järnbalkar över ett relativt djupt hål i marken. Avståndet mellan balkarna är 10 cm. Efter den massiva kritik som dessa hindren mött har balkarna kompletterats med ett par smala plattor, vinkelrätt mot balkarna, som antas hjälpa människor att passera. Ett rep som förmodas skall tjäna som ledstång finns också men sitter dolt bakom grinden, när grinden är öppen för passage.

Dessa hinder utgör en stor skaderisk för både människor och djur. Allt från små barn, inte minst de som har fötter kortare än 10 cm, som kanske inte alltid har full kontroll över motoriken ännu, till äldre människor som kanske har svårt med balansen och behöver någon form av stöd, samt alla andra som lider av någon form av rörelsehinder. I anslutning till parken finns ett hem för personer med funktionsvariationer som också brukar gå i parken med sina assistenter. Hur de skall kunna balansera sig fram över dessa hinder är en gåta. Gunnebos ansvarige hävdar att dessa personer inte går där eftersom denne inte sett dem, men jag som bor granne med parken kan se dem där på daglig basis.

Färisterna vid Gunnebo.
Färisterna vid Gunnebo. Bild: Ellen Gustafsson

Flera hundägare har gjort mig uppmärksam att deras hundar vägrar att passera hindren. För att kunna passera krävs det att hunden kan balansera på den ena smala plattan och hundägaren på den andra plattan.

De plattor som lagts till sägs vara anpassade efter hjulbredden på rullstolar, men det är ju till liten nytta för andra typer av hjulförsedda vagnar. De finns så vitt jag vet med alla möjliga hjultyper och hjulbredder, till exempel sittvagnar för barn. Speciellt de som har hjul som är mindre än 10 cm i diameter kan lätt råka i svårigheter. Plattorna kan också endast hjälpa om man lyckas balansera på dessa. Det finns inget skydd mot att halka av dessa.

Risken att halka på denna järnkonstruktion kommer naturligtvis bli än värre under höst och vinter.

Det som kommer drabba den som faller ner i hålet under hindren, det gäller både människor, hundar och andra djur, är åtminstone ett benbrott. Beroende på hur man faller kan följderna bli betydligt svårare.

Här finns det anledning att ta upp skillnaderna mellan de andra hinder av denna typ som jag sett och de i Gunnebo. För det första glappet mellan balkarna. De i Gunnebo är 10 cm, länsstyrelsen skall enligt Gunnebo rekommendera 12 cm. De andra som jag sett har haft betydligt tätare mellan balkar (eller rör eller dylikt). Jag förmodar att bönderna är rädda om sina kor och inte vill att de skall bryta benen av sig om de skulle våga sig ut på hindret, när de blivit skrämda eller dylikt.

Den andra huvudsakliga skillnaden är att de hinder jag sett på privatmark har varit uppsatta över någon form av dike, det vill säga att de smådjur och insekter med mera som faller ner i gropen under hindret kan ta sig ut genom sidorna. På Gunnebo finns inte den möjligheten. Allt som faller ner i gropen fastnar där, om det inte har vingar. Jag vet inte om personalen tänker gå runt på daglig basis och vittja sina fällor. Hålen i Gunnebo är också betydligt djupare än de diken jag sett annorstädes. Så vitt jag förstår spelar djupet ingen roll för korna, det går lika bra med ett grunt dike. Korna är inte så smarta. Djupare hål leder emellertid till svårare skador på den som faller ner.

Gunnebos kohinder utgör således en uppenbar risk för skador på både människor och djur. Trots detta har Gunnebo inte ens satt ut varningsskyltar som åtminstone kan varna de människor som vill passera genom parken.

Lars Gärdnéus

LÄS MER:Efter skadegörelsen – galler i marken ska hålla korna inne

ANNONS