Varje år förs barn och unga ut ur landet mot sin vilja för att giftas bort. Men fortfarande har landets kommuner dålig kunskap och bristande rutiner för att sätta stopp för barn- och tvångsäktenskap. Detta trots socialtjänstens lagstadgade ansvar att utan dröjsmål utreda barns behov av skydd och andra insatser. Det är inte heller många skolor som arbetar förebyggande med att informera barn och unga om bortföranden och de rättigheter som barnen har för att slippa bli bortgifta.
Därför måste alla kommuner göra mer för att barn inte ska föras bort. Det är viktigt att varje kommun har bra beredskap, rutiner, resurser och kompetens för att förhindra barn- och tvångsäktenskap.
Men även alla vi andra som möter barn och unga kan agera och sätta stopp. Vi vuxna måste agera när vi känner oro för någon ung person i vår närhet. Om ett barn riskerar att föras ut ur landet för att giftas bort kan det skyddas genom ett utreseförbud.
Barnäktenskap är ett brott mot de mänskliga rättigheterna och strider mot FN:s barnkonvention. Att själv få bestämma vem man vill leva med ska vara en självklarhet för alla. Om vi ska stoppa förekomsten av barn- och tvångsgifte så måste vi hjälpas åt.
Ann Margreth Hellberg
President i Mölndal Zontaklubb