Advent betyder inte väntan – men den som tror det är kanske inte helt fel ute ändå

Kanske är det vår tids vanligaste missuppfattning att advent betyder väntan. Ordet advent är nämligen latin och betyder “ankomst”. Genom att poängtera det riskerar man dock att utnämnas till vår tids största besserwisser, så det är bäst att ligga lågt. Dessutom är ju det vi gör i advent just att vänta, så kanske är det inte helt fel ändå. Men vad är det egentligen vi väntar på?

Svaret varierar såklart beroende på vem man frågar – för någon vecka sedan tror jag till exempel att de flesta Mölndalsbor hade svarat “plogbilen”. Andra vanliga svar, om jag får gissa fritt, är förmodligen “tomten” och “julklappar”, tätt följt av “mer tid” och “familjefrid”.

LÄS MER:Jag tar aldrig andra människors kroppslukt för given igen

Minns väntan på chokladkalendern

Som barn minns jag den stora väntan på att få öppna klassens chokladkalender. Jag såg fram emot pepparkaksbak med kusinerna och längtade efter adventsgudstjänster, julmarknad och julspel i kyrkan. Många gånger har jag stått på scen iklädd åsnedräkt med styltor, för att berätta för Mölndals skolbarn om julens budskap. Då bestod den direkta väntan främst i att få komma ur fleecedräkten, men inför varje föreställning fanns en påtaglig förväntan och över allting låg en intensiv längtan efter allt som var julen.

LÄS MER:Håkan Hellström-musikalen skakade om min vardag – och jag har filmbeviset i mobilen

Om vi nu ska säga att advent betyder väntan skulle jag vilja göra anspråk på att bredda begreppet ytterligare: advent är väntan, förväntan och längtan. Exakt vad det betyder beror på vem man frågar. Julen är inte härlig för alla. Ofrivillig ensamhet är inget vi vill vänta på, det finns ingen förväntan i osund alkoholkonsumtion och ingen längtan efter dysfunktionella familjerelationer. Men jag vill tro att vi alla längtar efter något och att det kan få väckas en förväntan även i den trögaste väntan.

Längtar efter ljuset

I år längtar jag efter ljuset. Den snö vi har fått har gjort nätterna mindre mörka och dagarna lite längre. Det blir tydligt, tycker jag, att det egentligen ska vara snö i Norden på vintern, för ljusets skull. Adventsljusstakar och balkongbelysning hjälper också till, men det räcker inte, jag längtar efter mer ljus ändå. Ulf Nomark sätter ord på det i en sångstrof: “men jag önskar du tände ett ljus inom mig och inte bara runt omkring, för det mörker som jag bär på tycks inte förstå att nu är det jul igen”.

LÄS MER:När jag ska galoppera tänker jag: ”Det här kan bli det sista jag gör – men det får det vara värt”

För dig som inte har någon förväntan i adventstid har jag en förhoppning: att det där ljuset ska få tändas inom dig. För min erfarenhet av advent inom kyrkan säger mig att det trots allt handlar om en ankomst – av hopp, liv och ett ljus som är starkare och varmare än vad den här världen kan ge. Det är värt att vänta på.

Maja Lidbeck