Begravningskapellet på Kikås har en lång historia – nu ska det rustas upp

Förr i tiden förrättades jordfästning vid graven under öppen himmel. Begravningsföljena var utsatta för värme, kyla, vind och nederbörd. Givetvis ville man gärna ha tak över huvudet, och så tillkom begravningskapellet på Kikås år 1887, skriver historikern Lars Gahrn.

ANNONS

Adrian Peterson var en stor arkitekt, både i det lilla och i det stora formatet. En av hans smärre skapelser är gamla begravningskapellet på Kikås kyrkogård. Byggnaden kröns av ett gjutjärnskors, och på korsets sockel står årtalet 1887. Detta år uppfördes Fässbergs kyrka. Man passade alltså på att bygga både kyrka och begravningskapell samtidigt.

Kyrkan är byggd i gotisk spetsbågestil, men kapellet är byggt i romansk rundbågestil. Adrian Peterson har gått till historien som nygotikens mästare, men i själva verket växlade han mellan olika byggnadsstilar. Han ritade ofta kyrkor i romansk stil. De närmaste är Lindome kyrka och Sankt Pauli kyrka.

Stående begravningsföljen

Förr i tiden förrättades jordfästning vid graven under öppen himmel. Begravningsföljena var utsatta för värme, kyla, vind och nederbörd. Givetvis ville man gärna ha tak över huvudet, och så tillkom begravningskapellet på Kikås år 1887. Här hade man nu tak över huvudet och väggar omkring sig, men i övrigt var allt som vanligt. Bänkar fanns inte, utan begravningsgästerna och prästen stod upp under den korta jordfästningen. Värme saknades. Fässbergs församling var underbemannad vad gäller prästtjänster. Därför hände det att prästen läste begravningsritualen över två kistor samtidigt.

Kapellet tjänstgjorde samtidigt som bårhus. Här förrättade doktor Knut Belfrage obduktioner inför många åskådare, som tacksamt tog vara på de få ruskigheter som stod till buds i den tidens Mölndal. Det nya begravningskapellet med bänkar för begravningsgästerna invigdes högtidligen år 1937. Därefter använde kyrkogårdsarbetarna kapellet som raststuga och lunchrum. De hade en kamin som värmekälla, men där lär ändå ha varit kallt under vintern. Här i kapellet kunde man också ställa in arbetsredskap, som behövdes under arbetet på kyrkogården.

Stor byggnad invändigt

Under mina kyrkogårdsvandringar på allhelgonadagen, som också är "kyrkogårdens dag", har jag alltid brukat berätta om både det gamla och det nya begravningskapellet, men jag hade aldrig varit inne i det gamla kapellet. Kyrkopolitikern Ingemar Malmberg (S) tyckte dock att vi borde gå in i kapellet under vandringen. Han ordnade så att vi fick låna en nyckel under kyrkogårdens dag 2022. Det var en stor upplevelse att komma in här. Vi var drygt 50 kyrkogårdsvandrare, men vi fick ledigt plats i kapellet, och vi förundrade oss över att detta kapell, som utvändigt föreföll ganska litet, invändigt var riktigt stort med betydande takhöjd.

Med små och enkla medel hade Adrian Peterson skapat god arkitektonisk verkan. Innerväggarna består av paneler och spontade bräder. Fint profilerade lister delar in väggarna i en nedre och en övre del, där den nedre delen är gulmålad och den övre är vitmålad. Här och var är symmetriskt utplacerade luftningshål borrade i väggarna, men det är svårt att säga om de är ursprungliga eller tillkomna under senare tid. Hålen bildar här och var kors, vilket ju passar bra i ett begravningskapell. Längst fram finns två hörnskåp, ett i vardera hörn. I det högra skåpet hängde prästkappan, har man berättat.

Förvaringsbod för allehanda

I byggnaden står en arbetsbänk med en verktygshylla ovanför. I ett av byggnadshörnen står den gamla kaminen. Här finns också två golvljusstakar, som jag vill minnas har stått i det nya begravningskapellet. Några stolar finns där också. Huset har alltså blivit en förvaringsbod för allehanda. På ett par ställen har man öppnat stora hål i panelen, vilket tyder på fuktproblem mellan tegelväggen och innerväggen.

Min kusin, kyrkoarkivarien Anders Gahrn, gjorde sina efterforskningar men kunde märkligt nog inte finna mycket i kyrkoarkivet. Uppgifterna om gamla kapellet är få. Ingen hade skrivit om denna byggnad förrän jag ägnade den en kortare redogörelse i Mölndals Hembygdsförenings årsskrift för 1994. Vi behöver veta mer om hur den ursprungligen såg ut. Den som har ett förslag eller någonting att meddela får mycket gärna höra av sig.

Kapellet är inte glömt

Vad skall man då använda gamla kapellet till? Kyrkogårdsarbetarna har idag stora och ändamålsenliga byggnader, nämligen garage, redskapsbodar och personalutrymmen i de nya byggnaderna i hörnet Pixbovägen/Kikåsleden. Kyrkogårdsarbetarna behöver alltså inte längre denna byggnad. Det gamla kapellet är dock inte bortglömt. Många förslag har framförts under årens lopp. Kyrkopolitikern Ingemar Malmberg har varit en av de drivande. Pengar har nu anslagits till upprustning av byggnaden.

Marie Fischer, Kyrkogårds- och fastighetschef, har givetvis mycket med detta ärende att göra, liksom med allt annat som rör pastoratets fastigheter. Hon berättar om framtiden: ”Kapellet kommer att användas som ett komplement till stora kapellet. Med andra ord kommer vi att nyttja gamla kapellet för mindre sällskap vid begravningar och urnutlämning, då anhöriga kan sitta här en stund innan sänkning. Det ska absolut inte bli ett kolumbarium (gravvalv). Kolumbarium var ett förslag innan vi ändrade oss till det som vi har beslutat nu.”

Jag har skrivit denna artikel främst för att efterlysa fler uppgifter om kapellet. Det är väl värt att fler får upp ögonen för och lär känna detta lilla mästerverk av Adrian Peterson.

Lars Gahrn, Mölndals Hembygdsförening

LÄS MER:Matpriserna ökar – så hjälper Mölndals församlingar till

LÄS MER:Andreas Thalenius slutar som präst i Lindome: ”Är vemodigt”

LÄS MER:Birgitta Landgren har sjungit och spelat med generationer av församlingsmedlemmar – nu kan hon bli Årets Mölndalsbo 2022

ANNONS