Lisa Iverstam skriver om skrivande i sin allra sista krönika i Mölndals-Posten.
Lisa Iverstam skriver om skrivande i sin allra sista krönika i Mölndals-Posten. Bild: Stefan Bennhage

Det här är den sista rubriken – tack för mig!

Man ska aldrig skriva krönika om hur svårt det är att skriva krönika. Eller?

ANNONS

När min yngste son gick i tvåan hade klassen den stående uppgiften att varje vecka skriva fem meningar i sina skrivböcker. Sonen förhöll sig...vi kan kalla det “något skeptisk”, till uppgiften. Plikttroget men motvilligt utförde han ändå sysslan men någon gång i april tog visst fantasin slut – eller så var det då den tog vid:

LÄS MER:Jag behövde akut hjälp – då fanns miraklet i taxiförarens handskfack

“Nu har jag skrivit en mening. Det här är mening två. Nu har jag två meningar kvar. Det här är näst sista meningen. Nu har jag skrivit fem meningar.”

När han kommande vecka skruvade till konceptet ytterligare och plitade ner “Ett. Två. Tre. Fyra. Fem.” i skrivboken la jag in mitt veto, tog mitt ansvar och förklarade vad en komplett mening består av.

ANNONS

Jag har varit avundsjuk på sonen

Inför vissa krönikor, när både fantasin och inspirationen har trutit, har det hänt att jag med viss avund tänkt på sonens meningar. Hittills har jag undvikit det klassiska krönike-ämnet “att skriva en krönikan om att man inte kan komma på vad man ska skriva en krönika om.”

LÄS MER:Så gör jag för att besegra min oro för barnen – jag tar hjälp av Karin Boye

Utfyllnad, att fylla ett tomt innehåll med lull-lull, verkar å andra sidan ligga i tiden. Häromveckan köpte jag en sådan där färdigförpackad pastasallad. Den innehöll en ordentlig grabbnäve pasta, två strimlor soltorkade tomater, en knivsudd pesto, tre smulor fetaost - allt fint staplat på en hög blöt isbergssallad. Ta er också i akt när det gäller julklappar. Affärerna dignar av tjusiga förpackningar i glansig kartong men tändstickstavlan med Bodens fästning förblir en tändstickstavla även om den vilar på silkespapper i ett glittrigt paket med cellofan och tomtar.

Nu finns det mycket att tjôta om

Ett slags utfyllnad är dock bra. Turligt är det också något som vi i våra trakter är bra på – nämligen detta att tjôta. Det finns egentligen alltid något att tjôta med sina medmänniskor om, särskilt så här års. Snö är ett outsinligt samtalsämne som engagerar precis alla. Tjôtet fyller ut tiden när vi väntar på bussar och spårvagnar och det är långt bättre än både isbergssallad och glittriga paket.

LÄS MER:När jag fick min första dos vaccin kom tårarna

Tjôtet är också användbart när vi inte vill prata om annat, om sådant som gör ont och skaver på riktigt. En del tjôtar dock jämt och avslöjar på samma gång att paketet är tomt och salladen är trist.

Min sista krönika

Det här är min sista krönika för Mölndals-Posten. Huruvida det till sist blev en krönika om det klassiska krönikeämnet låter jag er läsare avgöra. Hur som helst önskar jag er alla en välfylld, meningsfull jul, fri från lull-lull, tom utfyllnad och isbergssallad.

Det här är den näst sista meningen. Tack för mig!

Ladda ner vår nyhetsapp

1. Sök på ”Mölndals-Posten” i AppStore eller Google Play.

2. För att ladda ner nyhetsappen klickar du på ”hämta” eller ”installera”.

3. Godkänn att nedladdningen påbörjas.

4. Därefter påbörjas nedladdningen.

5. När nedladdningen är klar klickar du på ”öppna” för att öppna nyhetsappen.

6. Klart, nu har du laddat ner nyhetsappen. Du hittar appen på din hemskärm bland dina andra appar.

Kom ihåg att aktivera pushnotiser så att du aldrig missar en lokal nyhet.

ANNONS