Under sin sommarturné 1991 ställde Ulf Lundell i en spelning och då levererade sångaren ett citat till tidningen Expressen som de flesta känner till i sin kortversion, men här kommer det i sin helhet: ”En inställd spelning är en spelning det också eftersom det väcker känslor som saknad, irritation och bitterhet. Och de inställda konserterna är ju det enda folk pratar om, så något måste de ju betyda.”
Inom akademisk historieforskning talar man om kontrafaktisk historia eller alternativhistoria, det vill säga att man med hjälp av olika källor belyser skeenden ut en annan synvinkel eller att helt enkelt konstatera att flera utvecklingslinjer varit möjliga.
Härom veckan tog Föreningsarkivet emot en tilläggsleverans till Sven Olof Olssons (1926–2022) personarkiv. Den här leveransen var på drygt sex hyllmeter och består huvudsakligen av ämnesordnade pärmar med handlingar i original och kopior. De speglar skeenden som berört Olsson som politiker och hembygdsman. Något som särskilt väckte mitt intresse var en pärm med rubriken ”Planeringar som inte blev utförda”. Jag skall nu därför ge två exempel på sådana planer, som av olika anledningar inte genomförts i Mölndal. Det är möjligt att den här artikeln ger upphov till fler frågor än vad den ger svar, men då hoppas jag att de initierade läsarna och beslutsfattarna återkopplar och att vi då kommer ytterligare några steg i vårt livslånga lärande…
Projekt Kvarteret Pelargonen
1987 var ett framgångsrikt år för Cullbergs Arkitektkontor i Göteborg som bland annat innehöll invigningen av två prestigeprojekt i form av Stena Lines Hotell Fredrikshavn och Göteborgs Maritima Centrum. Men man planerade fler projekt och ett av dessa arbetades fram tillsammans med företaget Z Bygg i Mölndal. Under hösten 1987 fick politiken i Mölndal ta emot ett koncept på ett höghus i glas i 22 våningar. Det var tänkt att byggas i kvarteret Pelargonen i Lackarebäck (mellan Lackarebäcksmotet och Ågatan). I huset skulle det finnas kontor, en restaurang med 300 sittplatser, samt ett avkopplingsområde på 310 kvadratmeter. Hela byggnaden skulle få en våningsyta på 22 000 kvadratmeter. Parkera skulle man göra i bottenvåningen, samt under Lackarebäcksbron. Huset skulle byggas i glas med en stomme av stål. Den beräknande kostnaden låg på 200 miljoner kronor. Representanten för företaget citerades i GP Syd-Ost 14 oktober 1987, sägande ”Ett höghus här utmed motorvägen vore en kul grej för Mölndal!”
Alla berörda parter var överens om att huset skulle bli någon typ av landmärke och många politiker var entusiastiska, men man ställde sig samtidigt lite frågande till projektörernas ovilja att redogöra för de blivande hyresgästerna och hur det var med uthyrningsgraden. I samma intervju uttalade sig kommunalrådet, Melker Strand (S), kring planerna. Han såg i vilket fall hellre att där byggdes något prydligare än den befintliga bebyggelsen.
Gammal och dålig bebyggelse
Det fanns dock andra politiker som var av en annan uppfattning. Den 21 oktober gick två folkpartistiska politiker in med en motion. Där skrev man bland annat följande: ”Det finns otvivelaktigt gammal, dålig bebyggelse i industriområdena längs E6/Göteborgsvägen, vilken behöver ersättas med något nytt. Men det är inte självklart att kommande detaljplaner skall medge större byggrätt, än gällande planer, vars genomförandetid löpt ut. Mölndal behöver i första hand, en grön framsida mot bland annat motorvägen. Inte på måfå utkastade höghus.”
Sven Olof Olsson sammanfattade sin uppfattning om det hela: ”Detta projekt var aktuellt en tid och några möten hölls. En del förtroendevalda var väldigt entusiastiska. Arkitekten hade använt teleobjektiv på kameran då han ville visa att han hade stöd mot Toltorpsberget. Jag anmärkte och ansåg det var ett falsarium”.
Huset blev obyggt…
Ny helikopterplatta
Den 1 oktober 1968 undertecknades ett avtal mellan Göteborgs sjukhusstyrelse och Mölndals stad. Det man avtalade om var rätten till att nyttja en helikopterplatta på stadens mark framför Mölndals brandstation vid Nya Torget. För staden undertecknade kommunalborgmästare Karl Eric Bergquist (1910–1989) och drätselkammarens ordförande Gösta Andersson (1904–1974). Gösta, som inlett sin bana med förtroendeuppdrag under tiden på AB Papyrus, hade även hunnit med att sitta i riksdagens andra kammare och vara kommunalråd. Som ordförande i drätselkammaren var han för övrigt en av de ansvariga för etablerandet av industriområdet i Lackarebäck som berördes i samband med det obyggda höghuset.
Sjukhusstyrelsen skulle betala en engångssumma på 2 000 kronor för iordningställande av plattan, men därmed skulle det ekonomiska vara avklarat. Avtalet skulle därefter löpa ett år åt gången. Den här helikopterplattan kom faktiskt att bli viktig, inte minst för sjuktransporter från öarna utanför Göteborg. När den inte användes för landningar så nyttjades den ibland som övningsplats för brandkåren.
Marken såldes för exploatering
1975 hade det hunnit hända en del i Mölndal och kommunen sålde marken, där plattan fanns, för att använda för exploatering. Den 23 september samma år sammanträdde fastighetsutskottets planeringsnämnd. Vid denna tid planerade HSB Mölndal att uppföra ett nytt parkeringshus framför brandstationen och såväl brandstyrelsen som Fastighetskontoret ansåg att taket på detta vore lämpligt att landa på. Dessutom skulle denna placering vara gynnsam såväl för brandstation, lasarett som det kommande nya polishuset. Vid brandstyrelsens möte 14 oktober konstaterade den dessutom att läget började bli kritiskt då en arbetsbod skulle placeras på plattan 15 oktober!
Den 9 december 1975 träffades ett antal av de intresserade parterna i Stadshuset. Det var Gunnar Jansson, (örlogskapten, Marinens 2:a helikopterdivision), Lars Lindegård (beredskapshandläggare för landstinget och Göteborg), Inge Edgren (polisinspektör, rikspolisens flygverksamhet i Torslanda), Harry Rosslind (ordförande i brandstyrelsen) och Sven Olof Olsson (ordförande i fastighetsutskottet).
För dyrt
Olsson redogjorde vid mötet för vad som gjorts hittills: Fastighetsutskottet hade fått frågan på remiss från kommunstyrelsen, men de ansåg att taket var en alltför dyr lösning. I stället vände man sig till ordförande för Södra sjukhusdirektionen som hänvisat till landstinget.
Därefter fick mötesdeltagarna yttra sig. Representanterna från marinen och polismyndigheten var negativa till parkeringshuslösningen och ansåg dessutom att sakkunnig på Luftfartsverket borde konsulteras.
Landstingets representant var tydlig med att om där skulle anläggas en landningsplats på ett tak så skulle det ske inom sjukhusets område. Det alla var överens om var att man skulle försöka få fram en kortsiktig och en långsiktig lösning. Därefter begav man sig ut i området för att titta på lämpliga platser för tillfällig placering. Man enades om en äng söder om Nedanvägsgatan vid Fullblodsgatan. Brandstyrelsens ordförande fick uppdraget att informera brandkåren och polisen om dagens beslut.
Lars Lindegård från Landstinget ville att kommunen skulle skapa en hårdgjord landningsplats för helikoptern och en vändplats för ambulansen. Landstinget var beredda att stå för denna kostnad.
Söderleden prioriterades
Så långt så gott, men så hade man ju det löpande planarbetet. Planarkitekt Ulla Andreasson kallades in till mötet. Hon konstaterade att ängen inte skulle kunna gå att använda någon längre tid. Marken skulle komma att behövas för Söderleden och där var byggstart planerad hösten 1976. Sven Olof var villig att via kommunen hjälpa till att ordna en plats, men först måste man vara eniga.
Den 13 februari 1976 träffades en delvis annan konstellation i Stadshuset igen, men med var naturligtvis såväl Lindegård som Olsson. Beredskapshandläggare Lindegård hade studerat olika alternativ och de intressanta hade flygfotograferats. Av dessa var det dock bara ett alternativ som kunde användas under en längre tid. Platsen var belägen mellan Toltorpsgatan-Lantbruksgatan vid Bifrostgatan. Där hade kommunen så kallad ”allmänplats” på 30 gånger 35 meter. I anslutning till denna tomt hade man planerat en bensinstation, men man visste inte när en sådan skulle kunna byggas.
Mötet beslutade att örlogskapten Jansson skulle göra en provlandning på platsen och om han var nöjd skulle Sven Olof ta kontakt med markägaren angående att arrendera.
Vad som hände därefter går inte att utläsa av handlingarna från Sven Olof, men 1987 inkom med en skrivelse från Mölndals sjukhusnämnd angående anläggande av landningsplats i anslutning till församlingshemmet. Man förväntade sig ett snabbt svar, men verkar ha mötts av tystnad. I dag finns närmaste heliport vid Sahlgrenska sjukhuset, men saker och ting kunde med andra ord ha varit annorlunda…
Det är nog fler som talar om Ulf Lundells inställda spelningar än om det höghuset och helikopterplattan, men ni kan känna er betydligt mer utvalda och ni kan säkert berätta mer, så hör av er!
Vad vill du läsa om?
Under vinjetten Arkiverat djupdyker vi i arkiven och hittar kända och okända guldkorn från Mölndal, Lindome, Kållered och Hällesåker. Arkiverat är ett samarbete mellan Mölndals-Posten och Mölndals hembygdsförening, Kållereds hembygdsförening, Föreningsarkivet, Lindome hembygdsgille samt Mölndals stadsmuseum. Vad vill du läsa om? Mejla oss och tipsa!
