Jag har en släkting som är snickare. Kompetent och arbetstrygg. Möjligtvis att han ibland kan kännas lite för noggrann och att vissa saker tar tid, men mycket hellre det än motsatsen.
Han har jobbat som snickare i över 20 år, allt sedan han slutade gymnasiet, och även om man väcker honom mitt i natten så kan han i sömnen rabbla upp vilka krav på tillgänglighet som nya bostäder och byggnader måste ha.
Det är ett uppräknande som tar sin tid, men släktingen besitter de där kunskaperna. Och skulle han bli osäker hör han sig för, så att det i slutändan ändå ska bli rätt. För ett är säkert – han tummar inte på några regler.
Tillgänglighet. Det är ordet som trummas in från kommunen som är den instans som beslutar över alla bygglov. Oavsett om det handlar om ett stort bostadsbolag, en enskild småföretagare eller en allmänt kunnig hobbyhantverkare (det senare gäller definitivt inte mig) så är kraven absoluta. Följer inte den planerade bostaden uppsatta krav på tillgänglighet och användbarhet så kan du glömma det där med bygglov.
Inget fel i det. För även om du just nu kan ta dig igenom trånga passager eller gå upp flera våningar till fots så kommer förr eller senare dagen när det inte längre funkar. Och då gäller det att bostaden så långt möjligt redan är anpassad. Den ska funka för dig i framtiden liksom för de som ska leva där efter dig.
Jag kom att tänka på min släkting snickaren när Mölndals-Posten i tisdags publicerade Matilda Spetz reportage om Aina Granath. För tio år sedan hörde Aina för första gången av sig till Mölndals stad och meddelade att det inte gick att ta sig till stadshuset med rullstol eller rullator på grund av stensättningen. Hjulen fastnade i gliporna mellan stenarna och promenaden blev allt annat än behaglig.
Den gången, för tio år sedan, gällde det hennes man. Idag handlar det om henne själv. En kommuninvånare som vill kunna ta sig till stadshuset men som inte kan. På grund av ett möjligtvis tilltalande men ack så otillgängligt underlag.
LÄS MER:Vilka krav ställs egentligen på en superkommun?
LÄS MER:Mölndal både är och är inte en superkommun
För fyra miljoner kronor öppnade härom året ett kontaktcenter i stadshuset. Ett kontaktcenter som inte alla kan ta sig till. Enligt både politiker och tjänstemän så räckte pengarna till säkra lokaler och yttre funktioner, men inte till någon ny markbeläggning.
Alltså utestängs en del Mölndalsbor från att komma i personlig kontakt med kontaktcentret. Jag vet att det finns olika krav på inomhus- respektive utomhusmiljöer, men är det verkligen rimligt att Mölndals stadshus, kommunens hjärta, inte är tillgängligt för alla?
Jag kan gissa vad min släkting snickaren tycker om det.
Ladda ner vår nyhetsapp!
1. Sök på ”Mölndals-Posten” i AppStore eller Google Play.
2. För att ladda ner nyhetsappen klickar du på ”hämta” eller ”installera”.
3. Godkänn att nedladdningen påbörjas.
4. Därefter påbörjas nedladdningen.
5. När nedladdningen är klar klickar du på ”öppna” för att öppna nyhetsappen.
6. Klart, nu har du laddat ner nyhetsappen. Du hittar appen på din hemskärm bland dina andra appar.
Kom ihåg att aktivera pushnotiser så att du aldrig missar en lokal nyhet.
