Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Tore Lund.  Bild: Pressbild
Tore Lund. Bild: Pressbild

Tack för att du läser Mölndals-Posten

Tore Lund: Jag erkänner – jag har blivit en grinig gammal gubbe

Jag har blivit en grinig gammal gubbe, i alla fall enligt min hustru E.
Kanske blir vi som passerat 50-strecket lite som i den brittiska tv-serien Grumpy old men. Vi har liksom inte tid att vara så förbannat diplomatiska om allting längre.

I början av 00-talet gjordes en brittisk tv-serie som kallades ’Grumpy Old Men´ (Griniga Gamla Gubbar). Den levde under några säsonger, blev omåttligt populär och köptes således också in av Sveriges Television.

Programmet gick ut på att män i medelåldern vecklade ut sig över saker i samtiden de irriterade sig över – till exempel högljudda mobiltelefonkonversationer, obegriplig ny teknik, förmyndarsamhället, överbeskyddade barn, nutida musik och underhållning i största allmänhet; ja, egentligen allt som är modernare än den elektriska vattenkokaren.

Bland de medverkande fanns namn som Bob Geldof (Boomtown Rats och Live Aid), Bill Nighy (skådis, ’Love Actually’ med mera), Jeremy Clarkson (Top Gear), Rick Wakeman (orgelvirtuos, Yes), John Peel (radio-legendar) och Tim Rice (Jesus Christ Superstar, Evita).

De medverkande bjöd ofta på stor underhållning, lätt att spegla sig själv och sina värderingar i.

Mycket att klaga på

Min hustru E hävdar nu med visst eftertryck att jag sedan några år klivit in i skaran av grumpy old men, att jag klagar eller åtminstone högljutt kommentera det mesta som flimrar förbi på tv, hur Rapport och Aktuellt ibland gör dålig journalistik, hur programledarna klär sig, hur 08-fixerad all nyhetsbevakning är, att typ tre programledare frontar ALLA underhållningsprogram som existerar…

Men det kan tydligen också handla om hur mina medtrafikanter rattar sina fordon och inte minst hur folkvalda och tjänstemän sköter sina samhälleliga plikter och åtaganden.

Dags att bli grumpy

Jag har en kompis, vi kan kalla honom P, och kvinnan i hans liv hävdar med samma emfas som E att P också bara sitter och gnäller över allt mellan himmel och jord.

Men kan det verkligen vara så? Att vi gubbar när vi passerar en visst ålder, kanske vid 50-strecket, blir grumpy?

Men låt det vara så då, låt oss hålla på. Innerst inne är vi ju ändå samma goa, liberala och godhjärtade pojkar och män som vi alltid varit. Det är bara det att tålamodet tryter med stigande ålder, det är åtminstone min teori, att vi liksom inte har tid att vara så förbannat diplomatiska om allting längre.

Säg rätt

Ta bara en sån bagatell som att skidexperten Anders Blomqvist (utmärkt för övrigt) ständigt använder ordet ’växt’. Det heter ’VUXIT’ för bövelen!

Och alla hemska ’sär skrivningar’ av sammansatta ord. Jag får kvisslor och allergiska utslag över hela kroppen av sånt.

Och vi ska inte tala om alla vägarbeten som just nu sker här i Kållered där jag bor. Vid Ikea, vid Våmmedal. Det går ju inte att ta sig fram och i höstas fick jag tre punkteringar i rask följd sedan jag kört för platsen där det nya möbelvaruhuset växer fram.

Är det så konstigt att man blir grinig då?

Sa jag förresten att jag har förbaskat ont i ryggen också…