Kulturskolans chef går i pension: ”Jag är färdig nu”

– Den kommer jag att ta med mig hem, säger Andrine Bendixen Mangs och tittar ömt på den inramade affischen bakom skrivbordet, där Igor Stravinskij lutar armbågen mot en enorm flygel.

Snart är det dags att börja städa i bokhyllorna. Allt ska bort innan midsommar, så nästa kulturskolechef kan packa upp.

LÄS MER:Chefen för kulturskolan tolkar Iron Maiden – med symfoniker från hela världen

– Det kommer säkert att kännas konstigt när jag låser dörren sista gången och lämnar tillbaka nyckeln. Men jag har hunnit med mer än jag föreställde mig när jag tog på mig uppdraget att leda skolan. Jag är nöjd, säger hon och funderar.

– Det här jobbet har varit nästan hela mitt liv. Världens bästa jobb.

Grät över blockflöjten

Andrine har jobbat på Mölndals kulturskola, eller musikskolan som den hette först, i nästan hela sitt vuxna liv. Och som barn var hon elev. Andrine är uppvuxen i Borås och kom i kontakt med musikskolan som kom till klassen i skolan och hade musik och kör. På musikskolan gick det att lära sig spela instrument helt gratis, så föräldrarna anmälde henne. Första åren var det obligatorisk blockflöjt.

– Jag tyckte inte det var så roligt utan ville hellre spela gitarr, men det kom jag inte in på, minns Andrine.

Och tur var kanske det. Andrine började spela fiol i stället och fastnade helt. Hon berättar om orkestern, om stråkkvartetten som kom sen, om lägren och hur mycket gemenskap hon hittade genom musiken. Hon började sjunga, spelade fiol och piano. På gymnasiet var hon på musikskolan varje dag och många av hennes vänner fanns där.

LÄS MER:Elin från Krokslätt spelar i orkester med 1 200 personer

Redan i 13-årsåldern bestämde hon sig för att bli fiollärare. Tio år senare hade hon pluggat klart på musikhögskolan och var redo för sitt första vikariat på drömjobbet – i Mölndal. Det var nästan exakt 40 år sedan.

Våningssängar och bad

Under sin tid som lärare, och till slut kulturskolechef, har det kreativa varit en stor del av det hon velat ge barnen och ungdomarna. Men en minst lika stor del har handlat om gemenskap.

– Jag ville ge barnen det jag själv fått, säger hon och berättar om läger där barnen fått spela ihop, bada, leka och sova i våningssängar.

Sedan hoppar minnet vidare till när hon tog över musikskolans symfoniorkester och reste med eleverna till bland annat Österrike, Italien och Tjeckien.

– Ungdomarna får minnen och vänner för livet. Många av dem är mina vänner på Facebook, säger hon och berättar att vissa av dem blivit yrkesmusiker.

LÄS MER:Ingen fixade skötseln – scenbryggan i Rådasjön behöver bytas ut

Andra jobbar som musiklärare nu och ytterligare andra låter sina barn gå på kulturskolan. Andrine ser stolt ut när hon tänker på det. Att hon kunnat inspirera så många att hitta den musikglädje hon själv fick som liten.

Dags att spela

Berättelsen om karriären är lång. Andrine berättar om kammarorkestern hon startade för stråkkollegor och de mest drivna eleverna, stråkrytmiken hon startade för fem- och sexåringar och hur hon varit med både i starten av Kulturnatt i Kvarnbyn och när kulturskolan tog över Musik på vattnet. Hon har fått barnkörer att uppträda med Helen Sjöholm och skapat utsålda konserter med 700 barn på två parallella scener vid millennieskiftet. Bland annat.

LÄS MER:Stor längtan efter livemusik: ”En del gråter från första tonen”

Under hela sin karriär har Andrine fortsatt spela altfiol på fritiden. Att hon omges av musik på jobbet hela dagarna verkar inte göra henne mätt.

– Nu när jag går i pension vill jag få tid för mitt eget spelande. Jag har en kvintett som jag vill lägga mycket tid och energi på, säger hon och funderar.

– Och jag skulle gärna gå en kurs. Det har jag aldrig haft tid för. Kanske i lera, skulptur eller kanske jag ska lära mig serieteckning. Vem vet?

Anna Mattisson

anna.mattisson@molndalsposten.se