Våren är vitsippornas och vemodets tid och det behövs sannerligen inte mycket för att få undertecknad att gråta så här års. Det skira gröna och koltrastens längtansdrillar. Vitsipporna som öppnar kronbladen och sträcker sig mot solen. Äppelblommens knoppar som inte vill annat än att brista ut i rosa. Vårregnets pärlor i daggkåpan. Och så ljuset. Ljuset! Som vi har längtat.
LÄS MER:Fladdermössens röda belysning fungerar inte för cyklister: ”Intrimningsproblem”
Det har blivit värre med åren. Kolsyreglädjen över att få vara med om ännu en vår, ännu en strandäng prickig av trift. Att få se sorglösa studenter i för dyra mössor – rörande i sin okunskap om att skolan var en trygg plats till skillnad från livet utanför. Och så nu vaccinering på det, och med det början på slutet av den här alldeles bedrövliga tiden.
När jag fick min första dos häromdagen var det så högtidligt att jag förstås fick tårar i ögonen. “Gör det ont?” frågade sköterskan. “Nej, jag är bara tacksam”, svarade jag. “Och glad. Och rörd. Och tacksam.” Sköterskan pekade milt överseende: ”Sätt dig där borta och vila en kvart. Minst.” Jag sjönk ner på en fällstol och tittade tårögt och nyvaccinerat mot mina medmänniskor, som tittade tårögt och nyvaccinerat tillbaka från sina fällstolar och jag undrade varför det inte var flaggdag.
LÄS MER:Planerna på höghus väcker känslor: ”Kom som en chock”
Mitt i glädjen över att få uppleva ännu en vår saknar jag människor jag har tyckt så mycket om men som inte längre är med. Såren kan ha läkt, skrattet kommit tillbaka, men inuti finns ett ömmande ärr. När vemod, minnen och saknad blandas med liljekonvalj, lärkor och ljusgröna bokskogar blir jag ödmjuk inför livet som obönhörligen fortsätter, börjar om, vill vidare. Genom pandemier, sorg och glädje, pågår det. Syrenerna slår ut igen och maskrossolarna tänds i gräset.
Aldrig blir insikten om att tiden är begränsad så tydlig som nu. En gång blir det blomstertid och sjungom studenten utan oss. Vi finns nu, och tiden går igenom oss. Ibland hårt och elakt, ibland mjukt och milt, så den knappt märks. Men så kommer våren och vi kan inte blunda för att ännu ett år har gått för björkdungen är fånigt grön och asfalten doftar av ljumma regn. Oavsett hur tiden har farit fram med oss, så sjunger koltrasten igen och äppelblommens knoppar brister.
Ladda ner vår nyhetsapp!
1. Sök på ”Mölndals-Posten” i AppStore eller Google Play.
2. För att ladda ner nyhetsappen klickar du på ”hämta” eller ”installera”.
3. Godkänn att nedladdningen påbörjas.
4. Därefter påbörjas nedladdningen.
5. När nedladdningen är klar klickar du på ”öppna” för att öppna nyhetsappen.
6. Klart, nu har du laddat ner nyhetsappen. Du hittar appen på din hemskärm bland dina andra appar.
Kom ihåg att aktivera pushnotiser så att du aldrig missar en lokal nyhet.
