Göteborgs spårvägshistoria började 1879, då den första hästspårvägen invigdes. Den sträckte sig mellan Brunnsparken och Masthugget. Två år senare var linjerna till Getebergsäng och Redbergslid färdiga.
Under 20 år trafikerades linjerna med hästdragna vagnar men i början av 1900-talet beslutades att linjerna skulle elektrifieras. Detta skedde i omgångar och på hösten 1902 öppnades den första linjen mellan Valand och Majorna. I december var sträckningen klar till Getebergsäng. Då hade man också fyllt igen Östra Hamnkanalen, så att linjen senare kunde förlängas till Drottningtorget.
Kom till Getebergsäng
Men fortfarande kom resenärerna inte längre än till Getebergsäng. Därifrån fick de skumpa fram med hästomnibussen till Mölndal, dragna av bland andra den gamle trotjänaren Napoleon. Dock hade man tidigare diskuterat en hästspårväg hela vägen, men den byggdes aldrig.
Diskussionerna fortsatte emellertid och olika förslag lades fram, bland andra med privat drift och 1 meters spårvidd. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen förordade dock att Göteborgs stad skulle driva linjen och så blev det.
Spårvidden följde standard 1435 mm och arbetet påbörjades för en enkellinje på västra sidan av Göteborgsvägen våren 1906.
Spårvägen hade tre mötesspår och på det viset kunde man hålla en tidtabell med 30, 20 eller 10-minuterstrafik.
Gamla torget valdes bort
Man hade först tänkt att ändstationen skulle vara Gamla Torget, men man fick aldrig tillstånd att göra en plankorsning med Västkustbanan. Ändstationen lades därför vid Mölndalsbro. I Göteborg blev Drottningtorget ändstation.
Ursprungligen skulle spårvägen vara klar till nyåret 1906, men vintern var kall och snörik och arbetena blev försenade. Det skedde samtidigt en stensättning av området vid sidan av själva rälsen, så projektet var omfattande.
Den 14 augusti var spårvägen emellertid klar och besiktigad. Linjen fick nummer 8 och skyltarna var rödgröna.
Man hade planerat för invigning den 15 augusti men intresset var så stort att man fick börja körningen direkt efter besiktningen!
Stor anstormning
Den riktigt stora anstormningen av resenärer kom söndagen den 18 augusti. Mölndal hade plötsligt blivit ett utflyktsmål och folk trängdes på vagnarna i båda riktningarna! Man fick utöka antalet motorvagnar och dessa fick också både en och två släpvagnar. Mölndalspolisen försökte få förstärkning från Göteborg för att klara kön av alla reslystna. Totalt åkte 7 500 passagerare med spårvagnarna denna augustisöndag. Intäkten var 1 318 kr. Passagerarsiffrorna för augusti var 63 063 och första halvåret transporterades 636 354 resenärer på linjen, ett helt otroligt antal!
Året därpå byggdes en vagnhall vid ändstationen i Mölndal som var i bruk till 1933, då den nya hallen var färdig i Gårda.
Spårvagnarna utnyttjades också för godstransporter från 1922 till 1953. Det fanns dessutom brevlådor på spårvagnarna – Postverket hade en suverän service i gamla tider!
Vändslinga byggdes
Det dröjde till 1937 innan en vändslinga byggdes i Mölndal. Fram till dess kunde vagnarna köras från båda hållen men nu blev det alltså möjligt att bygga vagnar med bara en förarplats. 1938 var dubbelspåret färdigt hela vägen.
Linje 8 lades ner i april 1952. Då hade slingan vid Lana i Krokslätt färdigställts och linje 4 som gick dit fick köra med varannan vagn till Mölndal. Linje 4 var den gröna linjen, som vi alla minns och som fortfarande trafikerar linjen.
Informationen kommer till stor del från Anders Forsbergs bok ”Mölndalslinjen Linje 4 och Linje 8”.
