Tillmar Olsson – en liten storbyggmästare i Kållered

Kan man bli miljonär på att räta ut spik? Om man skall tro alla rykten som berättas om Tillmar Olsson så blev han det. Men vem var han egentligen? Här är historien om byggmästaren från Kållered.

ANNONS
|

Tillmar Olsson föddes 1884 i Skäggered, Lindome, son till Temin Alfred Olsson och hans hustru Emma Karolina Gundberg.

Ibland ser man stavningen Tilmar, men i dopboken för Lindome 1884 är han döpt till Tillmar. Gravstenen på Lindome kyrkogård har däremot stavningen Tilmar.

Tillmars far Temin Alfred Olsson var född i Lindome, där han innehade en gård i Skäggered. Modern hette Emma Karolina Gundberg och var född i Veakärr i Släp.

Fadern hade tillsammans med en bror vistats i Amerika under tolv år. De återvände båda till Lindome och köpte tillsammans föräldrahemmet i Skäggered. De delade gården mellan sig. För att det skulle bli rättvist rev de husen och delade upp timret i två goda högar och drog lott om materialet. Tillmars far byggde hus på den gamla grunden medan brodern Johannes byggde sitt hus på östra sidan om Kungsbackavägen. Långt in i ålderns dar var Alfred verksam i flera kommunala förtroendeuppdrag.

ANNONS

Lärde sig snickra

Någon större jordbrukare verkade Tillmar inte ha varit. Däremot kunde han snickra. Fadern lär ha tillverkat stolar vid sidan av gårdsarbetet.

1940 sålde Tillmar gården till en släkting och flyttade för gott till Kållered. Där hade han vistats sedan början av 1930-talet, då han tillsammans med Karl-Erik Andersson, byggt två villor: Berghäll, Gamla Riksvägen 31 och Tallbacken, Gamla Riksvägen 39.

Hur de träffades vet vi inte. Karl-Erik Andersson, kallad Masen, arbetade vid SJ:s byggnadsavdelning – han hade tidigare varit rallare och byggt Malmbanan i Lappland. Efter 1935 hade de två delat på sig och Tillmar övertog Berghäll, där han bodde han i en liten lägenhet i källaren.

Tillmar byggde det stora huset Gunberg, Gamla Riksvägen 37, omkring 1937, det innehöll många lägenheter! Han var mycket ekonomisk och hade lyckats med att finansiera sina stora byggen med egna medel.

Hade ingen egen telefon

Enligt Tillmar var utgifter mest onödiga – han hade bland annat ingen telefon förrän på äldre dagar. Det gick ju bra att låna telefon av grannar, oftast av skomakaren Evald Gustavsson och Adolf Andersson.

En gång träffade Tillmar en person på stationen, som var känd för sina dåliga affärer. Denne frågade lite överlägset: "Nu när du blivit byggmästare, vad använder du då för bokföring, dubbel italiensk eller...?"

Tillmar svarade då: "Jag använder en bokföring där debet alltid är större än kredit."

Han hade köpt två tomter i Kyrkbacken, men troligen blev det krångel med byggnadslov och de villorna blev aldrig uppförda. Men materialet till dessa villor låg lagrat på tomten mittemot Gunberg. Förutom trävirke, så fanns där askan som Tillmar samlat från handlare Pelle Lindgrens vedpanna. Det skulle bli trossbottensfyllning i de nya husen!

Rik på små utgifter

En historia som berättas från huset Fenneslunda, Gamla riksvägen 51, belyser Tillmars levnadsregel. Där fanns en hyresgäst som ville tapetsera om. Tillmar tyckte till en början att det var onödigt. Men gav med sig och lämnade tapetrullar till hyresgästen. "Men dessa räcker inte till hela rummet!" sa hyresgästen. "Jo, du behöver ju inga tapeter bakom möblerna" menade Tillmar.

Regeln att man inte blir rik på stora inkomster utan på små utgifter hade Tillmar gjort till sin. De anställda snickare han hade till sina byggen var troligen inte överbetalda. Oftast var det de från andra orter än Kållered. Enligt en uppgift kom de ofta från Älvsåker. Troligen stannade de inte så länge.

En av de få vänner som Tillmar umgicks med i Kållered var Adolf Andersson. Han hade också byggt ett par hus i Kållered och bodde med sin familj i Espelunda G Riksvägen 49. Enligt sonen John, brukade Tillmar komma hem till familjen och sätta sig i köket utan att säga något. Ibland kunde han sitta där upp till en timma innan han kom med något ärende, oftast att låna telefonen. Sedan blev han kvar över kvällsmaten. Tillmar var nog ensam och behövde träffa andra människor. Han åkte ibland till Skäggered, men oftare till sin mors släktingar i Kimmersbo, Lindome. Där var han mycket välkommen och speciellt omtyckt av barnen. De mindes väl när han kom.

Bäst skog i Skäggered

Trots att han flyttat ifrån Lindome, brukade han hävda att större och bättre skog än i Skäggered fanns inte. Detta trots att han hade sett stora delar av norra Sverige. Han gjorde en gång en resa till Treriksröset med Adolf Andersson och hans familj. Men när han skulle fylla 70 år, åkte han till Bornholm och där fann han högre träd än i Skäggered!

I fastigheten Gunberg inrättade han sin bostad i en tvårummare. Där satt han i köket och rätade ut gamla krökta spikar, som snickarna nog försökte smuggla undan och ersätta med nya.

Tillmar drev också en liten låneverksamhet, oftast var reverserna skrivna på gamla påsar.

Utöver hyresintäkterna, som han själv gick runt och inkasserade, hade han affärsintressen i bland annat Ägirs läskedrycksfabrik i Göteborg.

1957 dog Tillmar Olsson i cancer. Han efterlämnade en förmögenhet på över en miljon kronor. Cancerfonden erhöll enligt testamenten hela förmögenheten.

Nog ligger det något i att man kan bli rik på att räta ut begagnade spik och leva med små utgifter!

Källor: Samtal med John Adolfsson, Orvar Olsson, kusinbarn och Thure Bjerrhede.

ANNONS