Torvbrytning var vanligt i Mölndal – behövdes värme

Torvbrytning var vanligt i Mölndal i början av 1900-talet, men även under andra världskriget. Store Mosse i Balltorp, Lackarebäcksmossen och Kikås utnyttjades men också mindre mossar kring Horsika.

ANNONS
|

Gårdarna i centrala Mölndal och Forsåker hade utmarker på Kikås och vid Horsika. Från mossarna där tog man torv, torkade och använde som bränsle i kakelugnar och kaminer – fast man fick ha en speciell tillsats för att kunna elda.

Torven användes alltså till uppvärmning. Kristidsnämnden gjorde på våren 1940 en inventering av var det var möjligt att bryta torv i Mölndal. Man insåg att det skulle bli bränsleproblem under kommande vinter.

Det fanns flera metoder för torkning av torv – fyrkantiga ämnen som formas i ramar och handformade klumpar som liknar degämnen. Man kunde också använda maskiner för att forma korvar av torven. Att pressa långa korvar var ett rationellt sätt att hantera torven och detta användes förutom på Kikås även på Lackarebäcksmossen 1941.

ANNONS

Det var en omfattande torvhantering på Kikås med maskinupptagning och torven transporterades med järnväg och ånglok. Rälsen började ungefär vid nya Kapellet och gick rätt ut på mossen. När torvbrytningen upphörde på Kikås mosse, eller som den också kallades Lumpans mosse, började man använda mossen som tipp.

LÄS MER:Nu får Mölndal ljus igen – lyser upp i vintermörkret

LÄS MER:Så sparar Mölndals stad in på elen: ”Måste hjälpas åt”

LÄS MER:Här är historien bakom Hällesåker IF – föreningen som nu fyller 100 år

ANNONS