Victor Samuelsson drev en strumpfabrik i Kvarnbyn: ”Förstklassig produktion”

Dammodet förändrades och kjolarna blev kortare på 1920-talet. Det blev också starten för en 50-årig era av strumptillverkning i Mölndal.

ANNONS
|

År 1917 övertog Victor Samuelsson en liten strumpfabrik i Göteborg. Fabriken hade från början bara ett 20-tal anställda. Rörelsen med strumptillverkningen utvecklades snabbt och snart var lokalerna i Göteborg för små. 1929 flyttades därför fabriken till större lokaler belägna i nuvarande Mölndals stadsmuseums lokaler i Kvarnby.

1941 byggdes dessa lokaler ut och produktionen kunde fram till 1945 därmed utökas till 275 anställda.

Först i Sverige

I och med att dammodet ändrades på 1920-talet, började efterfrågan för andra sorters strumpor att öka. Nu ville man matcha kortare klänningar i lättare tyger med passande strumpor. 1925 slog därför produktionen av kulörta strumpor igenom.

Samuelsson sade sig vara först med att tillverka färgade damstrumpor i Sverige. Från början utgjordes produktionen mest av grova svarta strumpor. Många arbeterskor stickade dessa strumpor åt fabriken i hemmet, även kallat hemstickning.

ANNONS

Arbetade på ackord

Det var ett hårt arbete att vara textilarbeterska på den här tiden. Det som utmärkte textilindustrin var att största andelen var kvinnor, samt att de anställda hörde till de sämst betalda industriarbetarna.

Utöver grundlönen betalades ackordsarbete för 70 procent av arbetstiden. Det gällde att vara snabb, för då tjänade man mer. Arbetsdagarna var långa och det fanns få möjligheter till rast. De flesta av kvinnorna på ”Strumpan” bodde i Mölndal.

Trånga och små bostäder och därtill brister i arbetsmiljön, ledde till en slitsam vardag.

1 200 dussin per dag

På 1950-talet var företagets topperiod och varje dag tillverkades 1 200 dussin strumpor. Fabrikens ledning lade stor vikt vid att tillverka en förstklassig produktion av varor.

Efter fabrikens ombyggnad hade man fått tillgång till stora ljusa maskinsalar och moderna maskiner. Personalen hade nya omklädningsrum och duschar, samt nya matsalar med lagad mat. Genom olika rationaliseringar kunde man minska antalet anställda. 1973 hade man 130 anställda men bibehöll samma produktionsnivå som innan.

Kvinnorna drabbades hårt

Men redan på 1960-talet fick fabriken känning av dåliga tider och på 70-talet drabbades strumpfabriken hårt av Tecokrisen. 1977 hade fabriken endast 25 anställda. 1982 upphörde strumptillverkningen helt i Mölndal och många textilfabriker flyttade sin produktion utomlands till låglöneländer.

Många av kvinnorna som var anställda kände förstås både oro och besvikelse och skulle få svårt att få nya jobb. Uppsägningen av arbetet, blev tyvärr för många det dominerande minnet för deras upplevelse av 70-talet.

Efter konkursen blev Strumpans lokaler industrihotell för diverse olika företag.

Tiderna förändras snabbt. Strumpor tillverkas idag utomlands och klädmodet är i ständig förändring. Idag kan nog yngre Mölndalsbor knappast föreställa sig, de arbetsvillkor som rådde i Strumpans fabrikslokaler för snart 100 år sedan.

LÄS MER:Kvinnorna i Vita Bandet Mölndal jobbade för nykterhet, fred – och roliga kalas

LÄS MER:Fackkämpen Arthur Svensson från Kvarnbyn skrev dikter på fritiden

LÄS MER:Krigsoffren i Kvarnbyskolan gjorde djupt intryck på Mölndalsborna

ANNONS