Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Chefredaktör Fredrik Hofflander tackar Lindomeborna. Bild: Jenny Ingemarsson
Chefredaktör Fredrik Hofflander tackar Lindomeborna. Bild: Jenny Ingemarsson

Fredrik Hofflander: Att bevaka en storbrand är svårt – tack för hjälpen, Lindomebor!

Vi gjorde mängder av journalistik om storbranden. Utan Lindomebornas hjälp hade bevakningen blivit mycket sämre.

Jag hade bestämt mig för att ta sovmorgon i lördags. Vid elvasnåret vaknade jag, tittade på min mobil och såg att Mölndals-Postens helgtjänstgörande journalister gick på högvarv.

Nio timmar tidigare hade en ödesdiger brand brutit ut på Tåbrovägen i Lindome. Nu vet vi det mesta om konsekvenserna. Ingen människa miste livet, tack och lov. Men sex lägenheter blev totalt utbrända och ännu fler rök- och vattenskadades. Många, många människor har fått sina liv uppochnervända.

LÄS MER: Efter branden: Gunilla fick flytta hem – Linda får vänta flera månader

I Mölndals-Postens nyhetsapp och på vår sajt har ni kunnat följa händelseutvecklingen timme för timme, dag för dag.

Vi har berättat om Lindomebornas hjärtevärmande solidaritet med de hårdast drabbade – gåvorna som kom in till den blixtsnabbt upprättade hjälporganisationen blev så många att man till slut tvingades tacka nej till fler.

Vi har berättat om människorna som tvingades fly för sina liv mitt i natten och som sprang in i grannuppgångarna för att banka på dörrar och väcka dem som sov.

LÄS MER: Polisen om utredningen efter storbranden

Vi har berättat om hyresgäster som förtvivlat kunnat konstatera att deras hem är borta.

Och vi har berättat om blåljuspersonalens enträgna arbete för att begränsa brandens effekter och så småningom också slå fast hur den kunnat uppstå.

Mölndals-Postens reporter Martin Björklund inrättade en redaktion på Gnejsvägen. Bild: Fredrik Hofflander
Mölndals-Postens reporter Martin Björklund inrättade en redaktion på Gnejsvägen. Bild: Fredrik Hofflander

Jag vågar påstå att det aldrig i Mölndals-Postens historia gjorts så mycket journalistik om en enskild händelse under bara några få dagars tid. Det är en produkt av fantastiska reportrar, fotografer och webbredaktörer förstås. Dem har jag redan öst beröm över inom redaktionens fyra väggar.

Nu tänkte jag ta upp en grupp som varit minst lika viktig. Lindomeborna. Det är helt enkelt en omöjlig uppgift att skildra viktiga skeenden utan hjälp av dem som berördes närmast, utan rösterna från dem som såg allt med egna ögon och utan bidrag från dem som engagerat sig personligen.

LÄS MER: Eva väckte grannarna – i chock efter nattens storbrand

Ni ställde upp nästan mangrant och berättade – trots att en hel del av er upplevde sitt livs svåraste stund. Och trots att en del av er verkligen hade mycket annat att göra de här dagarna.

Att ni orkade prata med oss gjorde att vi kunde ge alla läsare (och de var extremt många i helgen) en både korrekt och komplett bild av det som utspelade sig.

För detta vill jag ödmjukt säga tack. Ett extra hedersomnämnande går till de två familjer på Gnejsvägen som generöst upplät både altan, kaffe och arbetsrum till vår ytterst spontant inrättade lokalredaktion. Marica, Christer, Cia och Stefan – denna gästfrihet ska vi sent glömma!

Nu håller jag alla tummar för ett snabbt tillfrisknande för de två som skadades i branden. Och att vi snart får skriva artikeln om att lägenheterna byggts upp på nytt igen.