En vanlig dag på covidavdelningen – här har personalen kämpat i ett år

Sjuksköterskan Emelie Kristiansen har arbetat med covidsjuka i över ett år. Patienten Ugur Tekgeldi gick från fullt frisk till respiratorvård på bara ett par dagar. Läkaren Magnus Lans är trött men lite mer hoppfull än i fjol. Mölndals-Posten har tillbringat en onsdag på en av covidavdelningarna på Mölndals sjukhus.

TEXT: Elvira Linderot BILD: Erika Arnadottir

Det är onsdag, en vanlig förmiddag i mitten av april. För drygt ett år sedan svepte coronapandemin in över Sverige och alla blickar riktades mot sjukvården. Personalen hyllades och folk klappade i händerna. Nu är det tystare – men för dem som arbetar med patienterna är det fortfarande lika tufft.

– Den största utmaningen har varit den psykiska hälsan. Man går hem på kvällen och kommer aldrig ner i varv ordentligt innan man ska jobba igen, säger sjuksköterskan Emelie Kristiansen.

LÄS MER:Fortsatt allvarligt smittläge – trots minskat antal fall i Mölndal

Hon arbetar på avdelning 239 i Mölndal som i vanliga fall tar emot strokepatienter, men sedan våren 2020 har inget varit sig likt. Då ställde personalen om till covid-19-vård.

– Känslan runtomkring sjukhuset är att detta håller på att trappas ner och att viruset försvinner. Vaccineringen är på gång, men här inne på avdelningen är det som det har varit från första start, säger Emelie Kristiansen.

Hon är en av dem som varit med från början. Med undantag från en period i höstas, när smittspridningen var lägre, har avdelningen tagit emot covidpatienter hela tiden.

– Nu har vi slagit ihop oss med avdelning 236 också, för vi fick inte ihop resurserna, säger Lotta Andreasson, som är tillförordnad vårdenhetschef.

Hur är läget just nu?

– Det är lite stabilare nu jämfört med i vintras. Det har varit lite, lite färre patienter de senaste två veckorna men det har inte sjunkit såpass att vi känner oss lugna, säger hon.

Sjuksköterskan Emelie Kristiansen går igenom arbetsuppgifterna med läkaren Magnus Lans.
Sjuksköterskan Emelie Kristiansen går igenom arbetsuppgifterna med läkaren Magnus Lans. Bild: Erika Arnadottir

Syrgas och mediciner

När Mölndals-Posten besöker de ihopslagna avdelningarna, 236/239, finns där totalt 11 vårdplatser.

Tre av patienterna kräver så kallad intermediärvård. Det är personer som antingen har legat på iva (intensiven) men har kunnat flyttas, eller som är så sjuka att de riskerar att hamna där.

– De ligger inte i respirator, men de är ändå otroligt vårdkrävande både medicinskt och omvårdnadsmässigt, säger Lotta Andreasson.

Covid-avdelning 239/236 på Mölndals sjukhus.
När personalen går in i den smittsamma zonen, där patienterna ligger, tar de på sig full skyddsutrustning. Bild: Erika Arnadottir

De övriga patienterna är inte riktigt lika dåliga, men deras mående kan pendla kraftigt.

– Covid är komplicerat, för patienterna läggs in för covid men kan ha andra svåra sjukdomar i grunden. Det kan till exempel vara någon som har en svår hjärtproblematik och då måste man ju vårda både covidinfektionen och det medicinska. Det kan även vara cancerpatienter som har fått covid. Ibland är det helt friska, arbetsföra personer som blir allvarligt sjuka. Vi har hela spektrumet här.

Livet förändrades när Ugur fick covid

En patient som har gjort den resan, från frisk och arbetsför till att inte kunna andas, är 55-årige Ugur Tekgeldi. Han kom till avdelning 236/239 i Mölndal för några dagar sedan. Innan dess vårdades han på iva.

– Jag var på intensiven, sen flyttades jag till en annan avdelning och sen kom jag hit, säger han.

Ugur Tekgeldi hostar till ibland, rösten bär inte riktigt. Coviden har satt sina spår i lungorna.

– Men jag mår mycket bättre nu, personalen har varit fantastisk, säger han och ler.

Vägen hit har varit lång. Ugur Tekgeldi minns inte de exakta datumen och har fortfarande svårt att förstå vad som hände.

– Jag blev sjuk i mars. Sen tog det en vecka och så mådde jag så pass dåligt att ambulansen fick köra mig till Östra sjukhuset. Jag kom dit klockan fyra på en söndag, berättar han.

LÄS MER:Kidist smittades av coronaviruset på Brattåsgården

Till en början var Ugur Tekgeldi ändå okej. Han såg besöket på Östra sjukhuset som en försiktighetsåtgärd. Men efter bara några timmar blev hans värden kraftigt försämrade.

– Förloppet gick så fort. Läkaren på Östra var tvungen att söva mig eftersom de tappade mig fullständigt, efter en halv dag, säger han.

Två veckor som försvann

På måndagen klockan 11 hamnade Ugur Tekgeldi i respirator. Sedan är det svart. Två veckor senare vaknar han upp i en sjukhussäng.

– Då var jag i ett chocktillstånd. Jag fattade inte ens varför jag var där. Jag hade ju åkt till Östra som en försiktighetsåtgärd, säger han.

Det var inte säkert att jag skulle överleva

Ugur Tekgeldi, som själv är född i Turkiet, minns att en läkare pratade turkiska med honom och försökte förklara vad som hade hänt.

– Jag kommer fortfarande ihåg det samtalet, det var väldigt emotionellt laddat. Jag såg på läkarna att de var oroliga, jag var fortfarande väldigt dålig då.

Sakta men säkert fick Ugur Tekgeldi en bild av vad som hade skett medan han låg nedsövd.

– Jag hade inte bra värden under intensivvården, så det var inte säkert att jag skulle överleva.

Vårdbiträdet Yasmin Youlan kollar till så att Ugur Tekgeldi är okej.
Vårdbiträdet Yasmin Youlan kollar till så att Ugur Tekgeldi är okej. Bild: Erika Arnadottir

Vägen tillbaka

Efter uppvaknandet har Ugur Tekgeldi kämpat både mentalt och fysiskt för att komma tillbaka. Han andningstränar, övar på balansen och pratar med sin fru i telefon. Men det finns en tanke som är svår att släppa.

– Jag har inga sjukdomar sedan tidigare. Inget högt blodtryck, jag röker inte, ingenting. Jag har ett ganska hälsosamt liv och har aldrig varit sjuk tidigare. Det är en knäckfråga som jag inte har fått svar på, varför blev jag så dålig?

Den frågan är det fler som ställer sig. Även om det finns tydliga riskfaktorer händer det att både unga och friska personer blir allvarligt sjuka.

– Vem som helst kan drabbas av svår covid, oavsett ålder och kön. Det är därför oerhört viktigt att alla följer restriktionerna, säger Pär Parén, som är verksamhetschef och överläkare på Mölndals sjukhus.

LÄS MER:Efter larmet: Vårdcentralerna i Mölndal försäkrar att coronavaccinet injiceras rätt

Många patienter

På hela Sahlgrenska Universitetssjukhuset, där Mölndals sjukhus, Sahlgrenska och Östra sjukhuset ingår, vårdades i onsdags 208 covidpatienter, varav 34 på iva. Siffrorna har legat på ungefär samma nivå sedan i februari 2021.

Diagrammet visar antalet inneliggande patienter med covid-19 på Sahlgrenska universitetssjukhuset, från att pandemin började till i dag.
Diagrammet visar antalet inneliggande patienter med covid-19 på Sahlgrenska universitetssjukhuset, från att pandemin började till i dag. Bild: Västra Götalandsregionen

Patienterna fördelas mellan sjukhusen utifrån tillgängliga vårdplatser, och i onsdags vårdades 28 av patienterna på Mölndals sjukhus, varav 7 på iva.

Bland de inlagda i Mölndal är majoriteten födda på 40-talet, men nästan lika många är 50- eller 60-talister. Ett fåtal är födda på 70-talet.

– Vi märker att det är fler yngre patienter nu. I början av pandemin kom det hit många äldre som var sköra och svaga, men så är det inte längre. Där ser vi att vaccinet har gett effekt, säger enhetschefen Lotta Andreasson.

Lotta Andreasson är vårdenhetschef på avdelning 239 på Mölndals sjukhus.
Lotta Andreasson är vårdenhetschef på avdelningen. Hon har varit där sedan augusti. Bild: Erika Arnadottir

Hon ser allvarligt på smittspridningen ute i samhället, och blir upprörd när folk inte följer restriktionerna.

– Jag tycker det är oerhört tragiskt. Pandemin har pågått i ett år och att man inte lyssnar. Ska vi bli av med detta nu så måste alla hjälpas åt. Det är en allvarlig sjukdom och man kan bli väldigt, väldigt sjuk, säger hon.

LÄS MER:Solveig dog i corona – fem dagar efter 70-åriga bröllopsdagen

Personalen sliter

Personalen som jobbar på golvet känner likadant. Det är som att det finns en värld utanför, där många lever på som vanligt, och en helt annan inne på sjukhuset.

– Men vi har fått en väldigt stark sammanhållning i personalen, och stödet från de närmaste cheferna har varit jättebra, säger sjuksköterskan Emelie Kristiansen.

På avdelningen arbetar allt från läkare till fysioterapeuter. En del är anställda på avdelningen, andra har hoppat in under pandemin.

– Jag jobbar som skötare inom psykiatrin egentligen, men jag kände att jag ville bidra, säger Yasmin Youhan.

Yasmin Youhan
Vårdbiträdet Yasmin Youhan erbjöd sig självmant att gå över till covid-avdelningen. Hon såg hur personalen kämpade och ville hjälpa till. Bild: Erika Arnadottir

Läkaren Magnus Lans säger att han är tröttare nu än förra våren, men att känslan av osäkerhet och maktlöshet har minskat.

– I början visste vi ingenting om viruset. Under året som gått har vi lärt oss väldigt mycket om sjukdomen och hur vi ska vårda patienterna.

Magnus Lans förklarar att det handlar om allt från vilka mediciner som är verkningsfulla till hur de ger syrgas på bästa sätt.

– Det är väldigt olika hur sjuka folk blir. De som har legat i respirator är väldigt sjuka och svaga. De behöver lära sig att sitta, andas och gå igen, säger han.

LÄS MER:Efter masstestningen i hemtjänsten – endast en person positiv

Noggranna rutiner

När Magnus Lans och de andra ska hjälpa patienterna är det full skyddsutrustning som gäller. För att gå in i den smittsamma zonen krävs förkläde, munskydd och visir. Rutinerna kring handsprit och rengöring är rigorösa.

– Vi har delat upp passen så att man inte ska behöva vara inne i zonen mer än två timmar åt gången, men ibland blir det mycket längre, säger Yasmin Youhan.

Undersköterskan Therese Hermansson gör sig redo för att gå in till patienterna.
Undersköterskan Therese Hermansson gör sig redo för att gå in till patienterna. Bild: Erika Arnadottir

Även om skyddsutrustningen har blivit en vana är det varmt och obekvämt att jobba i den. Visiren kan trycka mot huvudet och det blir tyngre att andas.

– Jag tror att alla har ett lager med Resorb hemma, man får mycket huvudvärk, säger Yasmin Youhan.

Enhetschefen Lotta Andreasson säger att hon är stolt över sin personal och gör vad hon kan för att de ska få ett bra stöd.

– De har jobbat extrapass, de har slitit och ibland varit för lite personal. De gör ett fantastiskt jobb och jag är stolt över deras kompetens och engagemang. De mår inte alltid så bra, nej, och vi har kontinuerlig kontakt med företagshälsan i vissa fall. Det här har varit en oerhört stor påfrestning för dem.

LÄS MER:Så mycket tappade krogarna: ”Vi lånar för att klara oss”

Efter över två veckor på intensiven flyttades Ugur Tekgeldi till avdelning 236/239 i Mölndal. Där övar han på att gå, andas bättre och återfå balalansen.
Efter över två veckor på intensiven flyttades Ugur Tekgeldi till avdelning 236/239 i Mölndal. Där övar han på att gå, andas bättre och återfå balalansen. Bild: Erika Arnadottir

Vill spela golf igen

För patienten Ugur Tekgeldi väntar nu en period med rehabilitering, men hur lång den blir är det ingen som vet. Han har redan gjort stora framsteg och hoppas få lämna sjukhuset inom några dagar.

– Först fick jag gå med rullator, nu är det utan rullator. Det är nya träningar varje dag som jag gör här i korridoren.

Jag fick livet en gång till

Innan sjukdomen slog till hade Ugur Tekgeldi tydliga framtidsplaner. Han hade just sagt upp sig från jobbet på Volvos inköpsavdelning, och planerade för en flytt till Turkiet tillsammans med sin fru. Nu tar han en dag i taget, och tycker att han har fått ett nytt perspektiv på livet.

– Jag fick livet en gång till, och jag vill leva ett liv på ett mycket annorlunda sätt än vad jag gjorde innan.

På vilket sätt kommer du leva annorlunda?

– Jag vet inte exakt men jag kommer inte gå i den vanliga, dagliga snurran. Jag vill ge mer till andra, och fylla varje dag med sånt som känns viktigt. Jag bokstavligen uppskattar att få tillbaka ett liv som jag tidigare alltid tog för givet.

Trots allt som hänt ser Ugur Tekgeldi hoppfullt på framtiden.

– När jag gjorde första träningen skojade jag med personalen och sa att inom en vecka ska jag spela golf. Jag har fortfarande den åsikten, kanske på måndag, säger han och ler.

LÄS MER:Tomas Angervik kämpade för sitt liv i respiratorn – nu stöttas han av familjen