Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Fredrik Hofflander tackar för sig efter sex och ett halvt år på Mölndals-Posten.  Bild: Fredrik Hofflander
Fredrik Hofflander tackar för sig efter sex och ett halvt år på Mölndals-Posten. Bild: Fredrik Hofflander

Fredrik Hofflander: Fredrik Hofflander: Nu lämnar jag Mölndals-Posten – tack för allt, kära läsare

Det har blivit dags att säga hej då till världens bästa läsare. Tack för allt – både berömmet och kritiken.

Den 25 april 2016 tog jag klivet in på Mölndals-Postens redaktion för att ta mig an mitt nya jobb som reporter. Jag fick mitt första uppdrag direkt och satte mig i firmabilen, en hopplöst ful liten Volkswagen Up. Inklämd i den for jag till Gunnebo slott för att träffa Claes Malmberg, Frida Hallgren, Katrin Sundberg, Lars Bethke och Christopher Wollter, gänget som skulle roa Mölndalsbor och andra i årets upplaga av slottets sommarteater.

Artikeln går verkligen inte till historien som någon av mina mest minnesvärda. Läsaren får veta att Claes Malmberg tycker att pjäsen är ”väldigt rolig” och att Frida Hallgren gillar ”de fina trädgårdarna och hästarna i hagen” i Gunnebo. Sen blev det ärligt talat inte mycket mer sagt.

Slutar efter sex och ett halvt år

Nu, sex och ett halvt år senare, säger jag hej då till Mölndals-Posten – en fantastisk arbetsplats och en fantastisk tidning, med fantastiska läsare. Trots min trevande start känner jag att jag kan lämna med hyfsat rak rygg och viss stolthet i hjärtat.

Vad minns jag bäst? Det är såklart inte bara en enda sak. Det är till exempel alla luncher med fina läsare – ett bjudmatsinitiativ som jag fick ur mig väldigt mycket från höften men som till min stora glädje lockade väldigt många att höra av sig. Jag har ätit massor och träffat massor av folk. Soppa och tårta med Jenny, asiatisk buffé med Lennart, raggmunk med Leif, burgare med Linda, libanesiskt med Malin och fisk med Gunnel. Till exempel.

Vi pratade faktiskt inte så mycket om journalistik, och inte så mycket om Mölndals-Posten heller. Men desto mer om livet, glädje, sorg, kärlek, barn, fotboll, träslöjd och andra viktiga ämnen. Otroligt trevligt.

Minns avslöjanden, ris och ros

Jag minns också mejlen, telefonsamtalen, berömmet och kritiken från er som läser och prenumererar. Ilskan över att papperstidningen plötsligt blev märkbart tunn en period ifjol. Glädjen från många över att journalistiken tagit flera kliv framåt. Irritationen när kalendariet försvann. Gensvaret efter agendasättande avslöjanden. Det kanske befogade raseriet när jag i en krönika erkände att jag ibland cyklar mot rött ljus.

Jag har ingen aning om det blev mest ros eller mest ris, och det spelar ärligt talat ingen större roll. Jag har faktiskt uppskattat båda delarna lika mycket.

Nu drar jag till Trollhättan för att bli chefredaktör på en annan riktigt fin tidning: TTELA, som gör lokal journalistik i Trollhättan, Vänersborg, Lilla Edet och Mellerud. Tack för den här tiden, Mölndal – jag har haft kul i stort sett varje dag!

LÄS OCKSÅ: Jag klarade Gothenburg Triathlon – men var långt efter Emma Knyckare

LÄS OCKSÅ: Efter Mölndals jätteaffär: Jag vet hur Villa Korndal i Kvarnbyn borde användas

LÄS OCKSÅ: De ovanliga farthindren på Bergmansgatan vid Mölndals torg funkar – det kan jag intyga