På medeltiden gick pilgrimsresorna längs särskilda leder till kända heliga platser, i Sverige framför allt knutna till våra katolska helgon – så som Heliga Birgittas kloster i Vadstena eller sankt Torgils helgedom i Kumla.
När Lindome och Kållereds församlingar nu bjöd in till pilgrimsvandring en söndag i oktober var målet något mindre grandiost, åtminstone i Vatikanens ögon: Lindome bågskytteklubb.
– Vi har inte gått den sträckan innan. Vi försöker att variera oss lite. Sedan går vi tillbaka igen till kyrkan, förklarar diakon Ingela Skarin Håkansson vid Lindome församling.
Meditation och gemenskap
De och församlingen i Kållered har arrangerat vandringarna i nära 15 års tid. Under pandemin började de att hålla i dem tillsammans, och nu varierar det från vilken kyrka resorna utgår.
– Det är väldigt inne med pilgrimsvandringar nu, och människor tar ledigt i flera månader för att gå längs de stora lederna i Europa. Men det behöver inte göras så stort, och det måste inte heller ha något att göra med kristen tro längre. För personer som inte går i kyrkan är vandringarna en annan ingång till andlighet, säger Christine Ahrendt, diakon vid Kållereds församling.
Ingela Skarin Håkansson berättar att man vid en ledd pilgrimsvandring, som det är fråga om i dag, stannar vid olika bestämda meditationsstopp och får ett så kallat ledord (exempelvis frihet, långsamhet, andlighet, delande som alla är viktiga pilgrimsbegrepp) av henne, som hon också håller en mindre presentation om.
– Sedan får alla fundera var för sig på vad ordet betyder för en själv. Vill man så går det att dela med sig av sina tankar vid nästa stopp, tillägger hon.
– Det blir inte lika högtidligt som i kyrkan, med predikan, liturgi och sång. Det blir ett lättsamt sätt att uppleva gemenskap. Och alla tar med egen fika, säger Christine Arendt.
Hur populära är era vandringar?
– Under pandemin kunde vi bli 16, 20 stycken. Det har hänt också att det bara är vi två, eller att vi är en handfull. Det är väldigt olika, säger Ingela Skarin Håkansson.
Bra på att gå
Just denna söndag är det tre församlingsmedlemmar utöver diakonerna som har valt att följa med på turen. Och de har alla sina egna skäl.
Sonja Jakobsson, till exempel, gör i dag sin första pilgrimsvandring, och kände inte till att de anordnades förrän hon såg en blänkare om det i kyrkobladet. Framför allt är hon ute efter att röra på benen.
– Min man klagade alltid på att jag gjorde allting så fort. Jag gick för fort, jag sprang för fort, jag körde för fort. Men så har jag alltid varit. Och jag har gått mycket må du tro.
Du är alltså inte rädd för den här utmaningen?
– Nej, det är jag inte. Vi var fem käringar från jobbet som gick ett helt Vasalopp tillsammans, nio mil på tre dagar. Jag är bra på att gå.
Rekommenderar pensionen
Väninnan Iréne Täck kommer väl förberedd med två gåstavar. Till skillnad från Sonja har hon varit med i gemet förr och gjort flera vandringar tillsammans med kyrkan.
– Det är väldigt trevligt med gemenskapen. Eller vad säger du, Ingela?
Ingela Thylin har just anslutit sig till gruppen utanför Lindome kyrkas portar, och nickar instämmande när hon hör sitt namn.
– Ja, så är det. Och vi får alltid några goda ord på vägen att fundera över, säger hon.
Det första meditationsordet, som är ’långsamhet’, får gruppen ta del av efter drygt tio minuter, vid Sinntorps gård. Det är ett begrepp som Ingela Thylin har tänkt mycket på.
– Jag har sällan haft tid till sådant som jag tycker är roligt och avkopplande, utan livet har känts väldigt inrutat. Ända tills jag gick i pension, vill säga. Först då kunde jag sakta in, se över min dag och göra sådant som var väldigt trevligt. Som att baka bröd regelbundet. Jag kan rekommendera pensionen, säger hon.
Iréne Täck känner igen sig i det.
Sonja Jacobsson, däremot, har inga planer alls på att sakta in, ens nu.
– Allting har jag gjort med fart, och nu är jag 86 år gammal och tar inga mediciner, säger hon.
LÄS MER:Årets Mölndalsbo skänkte vinstsumman till Lindome församlings diakoni
LÄS MER:Mystiken bakom Kållereds kyrka – Mölndals äldsta byggnad
LÄS MER:Här är historien om den gamla häradsvägen i Lindome mellan Hällesås och Inseros
