Jag vill börja med att säga att jag alltid har tyckt om djur. Det gör väl de allra flesta? Kattungar är söta och hundar kan vara både roliga och charmiga när de inte skäller för mycket. Jag har med glädje klappat på mina släktingars husdjur och kan förstå lockelsen i långa hundpromenader ute i skogen. Men jag hade inte trott att jag själv skulle äga ett husdjur, åtminstone inte på många, många år.
Men så råkade jag träffa en partner som älskar djur – och särskilt katter. För henne var husdjur nästan en självklarhet. Efter att ha vuxit upp med fåglar, hundar, katter och råttor (tama sådana) ville hon gärna skaffa en egen katt i vuxen ålder. Det krävdes lite övertalning från hennes sida, men det går kanske bara att stå emot ett visst antal roliga kattvideos och söta Instagrambilder innan man börjar vackla
Läste på och funderade
Vi läste på, vi funderade, vi hörde av oss till olika uppfödare och till slut bestämde vi oss. Det blev en katt som nu är drygt två år och som blivit min bästa kompis. Han heter Billy, han har silvergrå päls, gröna ögon och är ibland jättejobbig men oftast alldeles underbar.
När jag läste historien om katten Moses i Eklanda blev jag därför riktigt rörd, troligen mer rörd än jag skulle ha blivit för två år sedan. Ägaren Marie Aggfelt skrev ett inlägg på Facebook om att Moses gått bort och fick hundratals reaktioner från andra Eklandabor. Moses hade nämligen tillbringat väldigt mycket tid på Ekskogens förskola och Eklandaskolan och lärt känna både barn och vuxna där. Han hade blivit hela områdets katt.
Mix av kärlek och frustration
Innan jag själv skaffade husdjur förstod jag inte hur mycket de kan betyda. Det är klart att jag förstod det på ett teoretiskt plan, men jag hade inte känt det själv. Nu visar jag stolt upp bilder på Billy för alla som vill och inte vill se, köper onödigt många kattleksaker och oroar mig när han verkar ovanligt trött en dag (trots att katter är trötta och sover nästan jämt).
Det finns förstås nackdelar i att man blir mer låst, behöver skaffa kattvakt om man ska resa bort och ... nej, det är nog de nackdelarna jag kommer på. Resten är en härlig mix av kärlek och frustration när han välter ner julgranen eller tuggar på våra nya plantor.
Så vila i frid Moses, jag är säker på att du var en både jobbig och alldeles underbar katt.
LÄS MER:Ny lag ska skydda katter: ”Det är fantastiskt”
LÄS MER:Marias anställda och dagishundar påkörda av smitaren: ”Förkrossad”
