Nya äldredräkten ska ge förståelse för smärta och åldrande

I ett av klassrummen på Campus Mölndal, där det utbildas allt från undersköterskor till programmerare, möter jag Marie Ternevi Ekvall. Hon har förberett en rullvagn med diverse tyngder, specialglasögon och handskar.

– Det här är en av våra två äldredräkter, säger hon.

Äldredräkterna är nyinköpta och ska användas både på skolan och för vidareutbildning av kommunens undersköterskor och vårdbiträden.

LÄS MER:Fritt fram för 80-plussare att boka en tredje vaccindos

– På onsdag kommer de första yrkesverksamma undersköterskorna hit, säger Marie Ternevi Ekvall.

De anställda ska få testa dräkten och reflektera över olika vardagssituationer. Hur är det att resa sig upp om man är gammal och svag? Hur känns det att lyfta en kaffekopp när man har smärta och skakningar i händerna? Vilken hjälp kan man behöva för att ta sig upp ur sängen?

Börjar darra i händerna

För att förstå hur dräkten fungerar, och själv känna på några av åldrandets effekter, ska jag nu få testa den för Mölndals-Postens räkning.

Marie Ternevi Ekvall tar fram ett par vantar som är ihopkopplade med en Tens-apparat: en svart dosa som sänder ut svaga, elektriska impulser.

När jag sätter på mig vantarna känns först ingenting. Sen höjer Marie intensiteten. Plötsligt börjar det pirra i händerna, fingrarna domnar av och jag börjar darra lite.

LÄS MER:Mölndals stad delar ut gratis broddar till pensionärer

– Då kan man känna hur det är att lyfta en kaffekopp till exempel, säger Marie Ternevi Ekvall.

Jag prövar och mycket riktigt – det tar längre tid än vanligt att få upp koppen till munnen.

– Man kan styra intensiteten och smärtan, för att visa hur det är vara skakig eller ha ont. Det är så det kan vara för någon som haft en stroke. Med hjälp av det här materialet kan vi simulera verkligheten, så nära det går i alla fall.

Jag testar sedan ett antal glasögon som visar hur det är att ha olika synnedsättningar. Det finns sex par, bland annat ett för grön starr, ett för gråstarr och ett för näthinneavlossning.

– Som du märker blir synfältet kraftigt begränsat, och det kan vara svårt att hitta det man ska på frukostbordet, eller se om någon kommer från sidan, säger Marie Ternevi Ekvall.

LÄS MER:Efter 560 dagar med corona – så ska Mölndal fira att restriktionerna släppts

Kan inte resa mig

När jag får på mig en tung väst och ett slags knäskydd med piggar på får jag uppleva hur svårt det är att resa sig från en vanlig stol. Marie får rycka in och hjälpa mig.

– Med hjälp av det här kan vi reflektera. Hur kan man göra så att det blir enklare och gör mindre ont för den äldre personen.

Jag prövar att sätta mig längre fram på stolen, vilket gör att jag får mindre ont i knäna. Men jag skulle ändå behöva armstöd eller en rullator för att ta mig upp på egen hand. Dessutom har jag fått på mig ett par hörselkåpor som gör att jag inte riktigt hör vad Marie säger.

LÄS MER:Stort intresse för trygghetsboende – nu planeras för fler platser

– Det är många som får en aha-upplevelse när de provar på det här. Jaha, det är så det känns att vara gammal, säger Marie Ternevi Ekvall.

Jag tar av mig dräkten och kan röra mig som vanligt igen – en förmån som äldre och sjuka förstås inte har.

– Jag tror att det här ger en större förståelse och empati. Bara för att man blir äldre ska man inte sluta leva. Då är det viktigt att de som jobbar med äldre förstår hur det känns och hur de bäst kan hjälpa till, säger Marie.

LÄS MER:Pensionärerna ordnade kräftskiva på det nya trygghetsboendet

Elvira Linderot

elvira.linderot@molndalsposten.se