Själv ska jag tillbringa loppispromenaderna på samma sätt som jag alltid gör: med att speja efter bättre begagnade nummer av Pellefant, Kalle Anka och Spindelmannen.
Om det fanns någon tidning som mitt hjärta klappade lite extra för under pojkåren, så var det Gustaf. Serien om en fetlagd katt och hans dumma hundsambo Ådi var väl kul i sig – men den verkliga behållningen, det var brevvänssidan. Jag minns fortfarande hur jag brukade teckna en liten, svart boll på kuvertet till det första brevet som skickades till en ny kompis, och skriva: ”Titthål för nyfikna brevbärare”. Fniss! Sedan följde några veckors väntan, innan man – om man hade tur – fick sitt svarsbrev.
Jag kan inte läsa mina mina egna anteckningar
Nu var det åtminstone 30 år sedan jag hade en brevkompis. Denna renons har gjort min handstil så erbarmlig att jag inte ens kan läsa den själv. Som kodspråk vid känsliga intervjuer är det förstås utmärkt, men det gör ju mitt arbete betydligt svårare än det borde behöva vara.
Smärtsamt tydligt blev det när jag här om veckan bestämde mig för att skicka ett vykort till en gammal vän. Jag slog mig ner vid köksbordet, blåste på pennspetsen, och koncentrerade mig sedan som en sjuåring vid sitt skrivhäfte. Efter tio minuter var jag nöjd, men kunde samtidigt konstatera att kortet blev svårare att läsa ju längre in i det man kom, tills det slutligen såg ut som något slags mystiskt EKG från Cityakuten. Min hand, min underarm och min koncentration hade varit för otränade för uppgiften.
Konsten att skicka leenden via posten
Den vinner som är trägen. Detta tarvar förändring och förbättring. Därför ska jag, i samband med mina serietidningsrundor på marknaden i Fässbergs by och på Innerstadens megaloppis, även spana efter elva, tolv justa Mölndalsvykort. Vart och ett av dem ska sedan användas till att återknyta kontakten med en gammal vän.
“Att skriva är mänskligt, att ta emot ett brev: Gudomligt!” menade den amerikanska barnboksförfattaren Susan Lendroth. Jag blir gärna den som får någon att le den här senvåren.
Kan man bara uttyda vem avsändaren är i mina bläckkråkor, kanske jag dessutom ges lite glädje tillbaka.
LÄS MER:Här firas valborg med rensning, loppis och snack med grannar
LÄS MER:Lindome second hand säljer mer än någonsin
LÄS MER:Hon vill väcka liv i Fässbergs by – fixar loppis i gamla ladan
