Startskottet går och en exalterad speaker vrålar ”DÅ ÄR VI IGÅNG GÄNGET!!!”. Massor av våtdräktsklädda människor med gula badmössor rusar ut i Rådasjöns 19-gradiga vatten.
På filmsnutten som finns upplagd på Gothenburg Triathlons Facebooksida finns tyske Sebastian Bömer som senare ska komma att vinna loppet på fantasitiden en timma och tre minuter.
Där finns briljanta komikern Emma Knyckare som helt överraskande dykt upp för att tävla i triathlon denna regniga söndagsmorgon.
Triathlon utan våtdräkt
Och så finns där, precis i slutet av filmen, en farbror som sticker ut lite från resten av gruppen. Han har ingen våtdräkt utan enbart ett par badshorts som ser ut att vara köpta på Dressmann. Dåligt med solbränna och lite rund om magen. Och så SPRINGER han inte som de flesta andra. Han liksom TRIPPAR ut, försiktigt, med armarna rakt ut i luften för att hålla balansen på den steniga sjöbottnen.
Det är jag. Jag är livrädd, har inte tagit ett simtag i träningssyfte på åtminstone 20 år och hatar att få vatten i ögon, öron och näsa. Jag inser det oundvikliga: Det här blir en förnedrande tillställning,
Läskigt att simma i mörkt vatten
Men sedan händer något. Jag tar några prövande bröstsimtag och känner att det faktiskt går framåt. Tittar lite sökande runtomkring mig och noterar att det finns en del andra som också tar det rätt lugnt. Efter drygt 100 meters simning stöter jag ihop med en annan kille som också klätt sig i badshorts.
I den förtroendefulla ton som bara kan uppstå mellan två medelålders män som kämpar i slutet av ett triathlonfält avslöjar min medtävlare att även han är lite rädd för att simma långt i mörkt vatten.
– Ja, det är läskigt, det tycker jag också, ropar en kvinna som ansluter från ingenstans.
– Nu har vi bara hälften kvar, säger jag hurtigt och får en kallsup – varvid ytterligare en långsamsimmare uppenbarar sig och frågar om jag är okej.
Mölndal outdoor bjöd på lakrits
Till min förvåning svarar jag glatt att jag är jätteokej. När jag går i mål knappt två timmar senare har jag inte bara klarat av den där jäkla simningen utan också två mil på en cykelsadel och en halvmils löpning.
I målfållan blir jag omklappad och gratulerad av två väldigt smärta killar som just gått i mål i den olympiska klassen. Bredvid dem står snälla Mölndal Outdoor-tjejer och delar ut lakrits, banan, läsk och kanelbulle.
Ni hör själva. Det var verkligen en otroligt fin söndag vid Rådasjön och jag tror banne mig att jag kommer tillbaka nästa år. Och då – då siktar jag på att vara lite mindre än åtta minuter bakom Emma Knyckare i mål.
LÄS MER:Mölndalsspelen gjorde mig glad – att spela cup är en höjdpunkt
LÄS MER:Skicka in din bästa sommarbild – tävla om fina priser
LÄS MER:Så får vi fler kvinnliga gatunamn i Mölndal – här är fyra starka kandidater
