Åsikterna om Goco house går minst sagt isär, skriver Erika Arnadottir.
Åsikterna om Goco house går minst sagt isär, skriver Erika Arnadottir. Bild: Tobias Holmgren/Anders Ylander

Erika Arnadottir: Jag tycker containerbjässen med sina konstverk är fräck

Där byggbranschen hyllar det unika huset, ses det av andra som klumpigt och ”kaosartat”. Åsikterna om Goco house går minst sagt isär, skriver Erika Arnadottir.

Det här är en krönika. Ställningstaganden är skribentens egna.

ANNONS

Det har nominerats till Årets bygge 2024 i Byggindustrins tävling, men också till Arkitekturupprorets antipris Kasper Kalkon. Goco house väcker tankar och känslor.

Jättebygget stod klart för inflyttning för ett år sedan, i februari 2023. 21 000 kvadratmeter är fördelat på åtta våningar, i en annorlunda formation om lådor staplade på varandra. Arkitektbyrån Semrén & Månsson beskriver idén bakom bygget såhär: ”En sorts påminnelse om det icke-statiska, ständigt föränderliga som präglar både forskningen som kommer att pågå här och livet i allmänhet.”

Där byggbranschen hyllar det unika huset, ses det av andra som klumpigt och ”kaosartat”. Arkitekturupproret har hånfullt döpt om det till ”Nogo”, och kallar det för ett ”klassiskt skrytbygge”.

ANNONS

Även bland kommentarerna på Mölndals-Postens Facebooksida spretar åsikterna åt olika håll. Vissa ”älskar Goco” och gillar statyerna på taket, medan andra lämnar betydligt syrligare kommentarer som:

”Goco kanske skulle döpas om till Maersk. Det liknar deras stora containerfartyg.”

Jag har förstås själv blickat upp mot det som blivit ett av Mölndals nya landmärken, och fascinerats av skulpturerna och dess formation. Och handen på hjärtat: Jag tycker containerbjässen med sina konstverk är fräck.

Till antipriset Kasper Kalkon är förresten även det så kallade Parkhus 4 nominerat också. ”Plåtpalatset”, eller ”rosthögen”, kritikernas dom mot bygget i Pedagogen park är inte nådig.

Personligen uppskattar jag, som enkel lekman och flanör i det offentliga rummet, både äldre och nyare arkitektur.

”Det är tanklöst. Det är de här fönstren med någon konstigt osymmetrisk ram runt med samma rostiga plåt som hela huset”, tycker tävlingsansvarig på Arkitekturupproret som menar på att området saknar enhetlighet.

Att arkitekturen i Mölndal i stort saknar enhetlighet är nog många ense om. Det spretar både på höjden och på bredden. Det räcker att promenera den korta sträckan längs Nygatan från Mölndals torg till Åbybergsgatan. Där huset där Hemköp tidigare låg, och snart kommer tillbaka, möter gallerian. Där Mimohusen tornar upp i bakgrunden, vidare under bron till det roströda Scandic-hotellet på ena sidan och Essityhuset (eller ”Toarullen”, som någon kallade det) på andra sidan.

Personligen uppskattar jag, som enkel lekman och flanör i det offentliga rummet, både äldre och nyare arkitektur.

LÄS MER:Goco och Parkhus 4 nominerade till arkitekturpris – som årets fulaste nybygge

LÄS MER:Goco house kan bli Årets bygge 2024

LÄS MER:Mölndals höghus piggar upp – men det gör också grönska

LÄS MER:Trädallén i Kvarnbyn ska sågas ner – för att ge plats åt höghus

ANNONS