Ekodukten i Sandsjöbacka är den första i sitt slag som byggts över en befintlig väg av den storleken.
Ekodukten i Sandsjöbacka är den första i sitt slag som byggts över en befintlig väg av den storleken. Bild: -

Omdiskuterade ekodukten ska granskas i fem år

Ekodukten i Sandsjöbacka kostade 60 miljoner att bygga och är den första i sitt slag i Sverige. Men om den fungerar som det är tänkt ska nu undersökas i en uppföljning som pågår i fem år. På sikt ska studien också svara på frågan om antalet viltolyckor på motorvägen minskat.

ANNONS
|

Den har kallats allt från onödig grodövergång till ett lyxprojekt för miljömuppar och den har fått utstå spott och spe i sociala medier. Men Trafikverkets ekodukt över E6 i Sandsjöbacka är den första i landet som byggts över en befintlig motorväg av den dimensionen. 64 meter lång och 32 meter bred gränslar den de fyra körbanorna på trafikpulsådern. Bygget blev omskrivet sedan gjutningen havererade och hela E6 stängdes av under nästan två dygn. Jobbet fick göras om, men gick efter det som på räls och ekodukten invigdes hösten 2018. Efter invigningen har området blivit något av ett utflyktsmål för naturintresserad allmänhet.

ANNONS

Hela tanken har varit att minska den barriär som E6 utgör i Sandsjöbackaskogarna. Över ekodukten ska viltet kunna ta sig från ena sidan till den andra, och det handlar om allt från älgar och vildsvin till dovhjortar och hasselmöss.

Nu pågår ett uppföljningsprojekt, för att se om de vilda djuren verkligen använder ekodukten och om man på sikt kan se att viltolyckorna i området minskar.

För själva ekodukten är egentligen bara en av flera delar i projektet. Trafikverket har också säkrat upp viltstängsel ända upp till Torrekulla och de har byggt upp smitvägar, så kallade viltuthopp, för djur som trots alla hinder ändå hamnar på fel sida viltstängslet, och tar sig in på E6-området.

Uppföljningsprogrammet är omfattande, berättar Trafikverkets miljöspecialist, Mats Lindqvist.

– Just nu studerar vi särskilt hur vegetationen tar sig och växer på ekodukten, vi följer insektslivet, steklar och humlor och vi studerar utvecklingen jämfört med andra miljöer i närheten, för att få en slags referens. Dessutom tittar vi noga på hur kräldjuren, ormar och sandödlor, tar sig fram. Det verkar som att sandödlorna trivs i området.

Uppe på själva övergången ligger träplattor utlagda, för att göra det lättare att studera sandödlorna, som gärna söker sig till mörka ytor som värms av solen. Men eftersom ekodukten besöks av så många människor så finns informationsskyltar uppsatta angående träplattorna, så att ingen ska få för sig att städa undan det lite naturfrämmande inslaget.

En annan art som ska studeras i uppföljningen är fladdermöss. De navigerar och jagar med högfrekventa ljud och Trafikverket har satt upp inspelningsutrustning som samplar fladdermössens läten.

– Vi vill studera hur de tar sig fram och hur de använder ekodukten. Fladdermöss är en art som rör sig efter väldigt bestämda mönster, säger Mats Lindqvist.

Studien kommer att bygga mycket på vad som fångas av det stora antal kameror som sitter strategiskt uppsatta, både uppe på ekodukten, men också i skogen på båda sidorna Sandsjöbacka. Kamerorna tar både bilder och film och aktiveras av rörelse. Förra året släppte Trafikverket en del bildmaterial av hur djuren börjat ta sig över. Men Mats Lindqvist litar på att med tiden kommer bildmaterialet att bli mycket omfattande. Och frågorna är många.

– På lite sikt vill vi veta hur effektivt övergången fungerar, att alla djur som kommer fram också väljer att våga passera. Men vi vet redan nu att det finns djur som tvekar att gå över, och vi vill naturligtvis veta varför. Det kan finnas många förklaringar, säger Mats Lindqvist.

En välfungerande ekodukt ska vara en total illusion för djurlivet, ett stycke natur som var som helst. De ska alltså inte ens för en kort sekund misstänka att människan varit inblandad i konstruktionen som gör att de kan promenera över vägar eller andra hinder. Riktigt dit har Sandsjöbackaövergången inte kommit.

– Vi vet att vi har många passager av människor däruppe och att många har med sig hundar som är lösa. Det kan vara en förklaring till att det finns djur som tvekar att gå över, säger Mats Lindqvist.

Miljöuppföljningen pågår i fem år, men delrapporter kommer att publiceras hela tiden och ska gå att ta del av via Trafikverkets hemsida.

Själv är Mats Lindqvist mest nyfiken på vad som händer kring viltuthoppen, de smitvägar som ska låta djur fly undan från fel sida viltstängslet. De finns framför allt längre norrut, i Lindome och Torrekulla.

– Där har vi också satt upp kameror och det är väldigt spännande, det är något som nästan inte är studerat tidigare. På lite sikt ska vi försöka analysera om alla de här insatserna innebär att viltolyckorna minskar, men det är ganska få olyckor varje år, så det finns en risk att slumpfaktorn blir stor i ett sådant material, säger Mats Lindqvist.

Mats H Ljungqvist

0300-519 83

mats.h.ljungqvist@kungsbackaposten.se

ANNONS