Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Sara stöttar vårdpersonal som krigar mot covid-19: ”Är så imponerad av vad de utför”

Sara Ivarsson pratar dagligen med personalen som behandlar patienter med covid-19. Att hantera en kris man vet så lite om har varit tufft för både personal och patienter. Men Sara Ivarsson har från start känt sig rustad för att finnas där.

Den 29:onde oktober 1998 vaknade Sara Ivarsson av ett telefonsamtal:

– Våra barn är döda, skrek en förtvivlad röst.

Telefonsamtalet kom från en mamma till en av ungdomarna som befann sig på diskoteket på Backaplan natten när det brann. Mamman visste att Sara Ivarsson arbetade i Hammarkullens kyrka och bad henne öppna kyrkan. De som överlevt behövde en plats att komma till.

– Det blev början på ett långt och intensivt arbete med de drabbade ungdomarna för min del, berättar Sara Ivarsson.

23 år senare arbetar Sara Ivarsson som sjukhusdiakon på sjukhuskyrkan i Mölndal. Det var diskoteksbranden som fick henne att vidareutbilda sig till psykoterapeut. Efter att ha utbildat sig till sjuksköterska för att sedan bli diakon bestämde hon sig för att lägga till ytterligare en utbildning för att verkligen kunna hjälpa människor i kris. Och nu står hon mitt uppe i en – coronapandemin.

– Under året som gått har jag arbetat på de olika covidavdelningarna som finns på Mölndals sjukhus, berättar Sara Ivarsson.

LÄS MER: Solveig dog i corona – fem dagar efter 70-åriga bröllopsdagen

Just nu pågår stödsamtalen på en tom vårdavdelning för att personalen inte ska bli störd. Även om de slutat för dagen kan ljudet av ett larm få pulsen att höjas.

– Vi pratar i grupp där alla får ventilera sina tankar och känslor. Alla får lyfta ut det översta i ryggsäcken, berättar Sara Ivarsson.

Meningsfullt

Att finnas som stöd under en pågående kris beskriver Sara Ivarsson som meningsfullt. Det är vad hon vill göra. Att gå in och arbeta med en svår, smittsam sjukdom var väldigt påfrestande för personalen och Sara Ivarssons del blev att stödja människor i en kris där mycket var nytt och osäkert.

– Många var rädda för att bli smittade, eller smitta någon. Det var brist på utrustning och det jagades respiratorer. Det var väldigt intensivt, berättar Sara Ivarsson.

Hon fick börja sitt nya jobb på sjukhuskyrkan i Mölndal en månad tidigare än planerat. Allt fler patienter med covid-19 behövde läggas in och behovet av stöd för både personal och patienter var stort.

– När jag fick förfrågan var det ett självklart ja.

LÄS MER: Fortsatt allvarligt smittläge – trots minskat antal fall i Mölndal

Sätta ord på känslor

Sara Ivarsson berättar att det kan vara viktigt att försöka sätta ord på känslorna, och då är samtalsformen bra. Men hon berättar även att det inte gäller för alla. Hur en kris hanteras är individuellt. Vissa behöver få utlopp för sina känslor i en mer fysisk form som träning eller genom konstnärliga uttryck.

– Alla vill inte prata av sig. De behöver ha tid att hantera det på sitt sätt. Det stämmer inte att alla alltid måste prata om allt, säger Sara Ivarsson.

Det är den höga belastningen under en lång tidsperiod som oroar Sara. Många tvingades skjuta upp sina semestrar i somras och fick inte heller ledigt under jul och nyår.

– Vi människor är ganska bra på att hantera känslor och pressade situationer under kortare perioder, men det är svårt för oss att under lång tid leva under stor press, berättar Sara Ivarsson.

Sara fortsätter:

– Jag tror att många kommer behöva stöd även när pandemin är över. Men det finns ingen fast form för hur man bör eller kan hantera vad man varit med om.

LÄS MER: Tomas Angervik kämpade för sitt liv i respiratorn – nu stöttas han av familjen

Imponerad över arbetet de utför

För Sara Ivarsson har drivkraften varit att få hjälpa till. Att Sara tidigare arbetat inom vården tror hon är värdefullt då hon till viss del förstår arbetet. Samtidigt är hon noga med att poängtera att det nog inte går att förstå fullt ut. Att dagligen möta patienter som kämpar för sina liv tär.

– Jag är så imponerad av vad personalen dagligen utför, de ger så mycket av sig själva.