– Jag har alltid haft inställningen att det var dit jag skulle. Många frågar ”har du drömt om VM?”, men för mig har det varit ett mål som jag ska uppnå, mer än bara en dröm, säger Josefin.
25-åringen från Stensjön har haft sin bästa säsong hittills och utvecklingen har gått stadigt uppåt. Det har gjort att hon nu belönats med en åtråvärd plats till VM i Stockholm den 22-28 mars.
– Jag har ju tagit väldigt många medaljer på SM och alltid legat en plats eller två platser i från. Därför var det kul nu att det klickade till. Det var inte att de andra åkte dåligt, utan att jag åkte väldigt väldigt bra. Från mina mått mätt. Jag har slagit många personliga rekord under året och haft en ”steady säsong”. Jag har haft en hög nivå hela säsongen och det har resulterat i att de inte kunde välja någon annan än mig, konstaterar Josefin.
Tidigare mästerskap har legat till grund för hur många platser Sverige får i VM, men alla länder har garanterat minst en plats. Åkaren måste dock ha klarat en viss teknikpoäng för att få tävla. Till årets VM fick Sverige en plats och det var fyra åkare som klarat teknikpoängen. Förutom Josefin så var även Anita Östlund, Matilda Algotsson och Cassandra Johansson aktuella för platsen.
– Så det var därför vi fick göra upp om vem som skulle få åka, förklarar Josefin.
Hon är den äldsta åkaren i gänget, i år fyller hon 26 år och har passerat konståkningens medelålder – med råge.
– Jag är ganska mycket över den, skrattar Josefin och fortsätter:
– Jag tycker att det är kul att kunna visa att man behöver inte bara vara 16 år, det går att komma till VM även när man är äldre. Min karriär har ju gått framåt ju äldre jag blir. Jag har hittat en mogenhet i min åkning och det tycker jag är kul att kunna visa och vara en förebild på det sättet.
Även motivationen nu är en annan än tidigare. Efter att som 18-åring ägnat femton år av sitt liv åt konståkning – med start i Mölndals konståkningsklubb – valde hon att sluta.
– Jag var skadad lite och sedan tog jag lite ledigt från konståkningen. Jag slutade helt enkelt. Och sen så började jag igen, berättar Josefin.
Det var tur att du gjorde det, nu med facit i hand.
– Ja, eller det var nog mer genomtänkt än tur kan jag säga, säger hon och skrattar till.
– Jag kände väl att jag hade inte gett allt jag hade och längtade tillbaka till det. Att få köra igen. Det var min egen motivation som drog tillbaka mig på ett annat sätt än den gjort tidigare.
Vad är det som gör att du är en ”late bloomer”, om man kan kalla det så?
– Jag var ju väldigt bra när jag var yngre också, innan tonåren och så, men sedan fick jag inte allt att klicka samtidigt. Det är så många bitar i konståkning. Tekniken ska funka, fysiskt ska du vara stark och uthållig och samtidigt också mentalt – inte bli för nervös och kunna fokusera när det gäller. Det har varit svårt för mig att få ihop alla bitar samtidigt. Och det är klart, i och med att jag tog ett uppehåll – på ganska lång tid – så fick jag ju också starta om på nytt. Det tog ju några år att komma tillbaka till den nivån som jag var på när jag slutade.
Hur långt uppehåll var det?
– Jag tävlade inte på ett år och tio månader. Det låter kanske inte så jättemycket men normalt sett så känner jag mig lite som en nybörjare om jag inte tränat på en vecka. Jag tror inte det var många som ens trodde att jag skulle kunna komma tillbaka. När de såg mitt namn igen på tävlingarna, på anmälningslistorna, så var det nog inte så många som tippade på att jag några år senare skulle komma till VM, säger Josefin.
Målet i VM är att fortsätta den fina åkningen hon haft under året, gärna bättra sina personliga rekord. Att ta en OS-plats står också på listan.
– Jag vill bara fortsätta att åka rena program som jag gjort innan. Och det är klart att jag jättegärna vill ta en plats till OS, men det kan jag inte påverka. Så jag försöker att inte fokusera på det för mycket.
Hon konstaterar dock att fokuset efter VM ligger på just OS.
– Min tanke är att fortsätta nästa år. Inför i år hade jag aldrig får högre än 153 poäng på en tävling och nu har jag haft 176 på tävling. Det är väldigt stor skillnad. Om jag skulle göra en liknande utveckling nästa år så kanske OS inte är så långt borta.
Frida Ekborg
Frida.ekborg@molndalsposten.se
