Förskolläraren: ”Årets superkommun 2021 känns som ett hån”

Fyra dagars ledighet kvar plus helgen, det kryper närmare med stormsteg. Jag som vanligtvis älskar att starta en ny termin, börja på nytt tillsammans med barnen och deras vårdnadshavare. I år känner jag ångest – trots lång ledighet känner jag mig varken utvilad eller peppad för den nya terminen. Det känns bara tungt. Tråkigt. Stressande. Mörkt.

LÄS MER:Ingen minskning av förskolegrupperna i Mölndal – trots löftet från politikerna

Orkar inte längre

Kollegor slutar för att de inte längre orkar, många byter bana helt till ett tråkigt monotont stillasittande arbete där man inte behöver vara social, där man inte behöver vara sitt bästa jag varje dag. Tröttheten jag kunde se hos så många kollegor innan julledigheten var påtaglig: ångest, trötthet, irritation. Uppgivenhet.

Vi fick till oss innan ledigheten att vi återigen skulle tänka på att inte vara för många i gemensamma utrymmen, till exempel personalrum. Men det är inget problem för oss, det var längesedan vårt personalrum var fyllt av skratt, glädje och många pedagoger.

LÄS MER:Vetekornet i förskoletoppen när föräldrarna tycker till

De flesta ägnar sina pauser åt att krypa upp i en soffa på avdelningen när barnen är ute, man ställer larm på sina telefoner för att man vet att man kommer somna under rasten. I varje hörn på förskolan sitter en trött pedagog uppkrupen och vi andra smyger runt tysta som möss för att inte störa. Vilorummet vi har på jobbet är aldrig ledigt, det som förr alltid stod tomt. Vi orkar inte vara sociala med varandra längre, på rasten behöver vi stillhet, lugn och absolut tystnad.

Slits mellan gråt och ilska

På måndag när jag kommer till arbetet och startar upp datorn och möts av den härliga bakgrundsbilden, den som någon centralt troligtvis lagt in i tron av att vi ska känna stolthet och arbetsglädje, kommer jag slitas mellan gråt och ilska.

”Mölndal, årets superkommun 2021” känns som ett hån mot oss som sliter på golvet dag ut och dag in.

Trött förskollärare