En grundskola för alla ska vi ha. Jaha.
Elevassistenter är den lägst utbildade gruppen inom skolan. De har hand om de elever som verkligen behöver en pedagog med gedigen erfarenhet och stor kunskap. Inte en barnvakt vars huvudsakliga uppgift är att hindra eleven från att riva klassrummet. Och, vid tillfälle, genomföra undervisning.
Nu har de flesta av dessa lågt betalda barnvakter försvunnit. Mölndals stad sparar. På barnen. På de barn som har det tuffast. På barn med diagnoser, på barn som borde ha en diagnos. Och på alla andra barn i klassen som får en sämre skolgång.
Lektioner som störs.
Lektioner som ständigt avbryts.
Otrygga raster.
Försämrad arbetsmiljö.
Inrymningar måste vi ta till när den som definitivt behöver hjälp, stöd och stöttning inte får det och exploderar. Ipads, stolar, stövlar, saxar, pennor, allt som går att kasta kastas. En inrymning blir alltid skrämmande. Att vara tvungen att avskilja gruppen från ett barn av säkerhetsskäl är tufft.
Vi måste skydda alla barn. En del barn behöver vi skydda från sig själva.
Slag mot klasskompisar, som egentligen är ens vänner. Gång på gång. Gång på gång. Olika klasskamrater utsätts för mer eller mindre misshandel. För att vi som är vuxna inte är tillräckligt förutseende. För att vi som vuxna gör vårt allra, allra bästa, men eleverna med totalt behov av att ha oss i sin direkta närhet inte får det.
Vi har en hel klass att värna om. Ofta får de som kan klara sig själva, så gott de kan, särskilt vid alla förändringar och förflyttningar, som är särskilt jobbiga för barn med behov av extra omsorg.
Att gå till bamba, gå ut, gå in, komma till skolan, gå hem från skolan, byta aktivitet under lektion, allt är utmaningar och kräver en total förutsägbarhet i rutiner för att inte livet ska gå sönder för dessa elever, för att de inte ska ta ut sin rädsla, sin oro, sin frustration och sin oförmåga att hantera förändringar genom att kasta, slå och skada.
Tillräcklig förutsägbarhet existerar inte i skolans värld.
Redan som sexåring är du körd.
Detta är ingen skola för alla.
Alla kan inte gå i samma skola om den skolan kräver att du ska klara dig i en klass med 25 andra elever, med ständiga vikarier och emellanåt med totalt vikariestopp.
Nu planeras det för fler nedskärningar i Mölndals stad.
Personaltätheten på fritidshemmen och stödet under skoltid minskar. Av besparingsskäl tvingas skolan att lägga ner de mindre undervisningsgrupperna med hög personaltäthet.
Skolan är bara värd besparingar.
Vi gör vårt bästa varenda dag för varenda unge. Vi räcker inte till.
Vad händer med alla de som blir utsatta då? Vi tröstar i all hast och säger att det verkligen inte är okej att du blir slagen flera gånger om dagen. Sedan läggs allt krut och allt engagemang på den utåtagerande eleven. Kartläggning, mer bildstöd, mer lirkande, stöttande, uppmuntrande, stöd till familjen.
Men offren, hur mår de?
Nu är det dags att lyfta dem. Också.
Deras skolgång blir sämre, det är inte bara de svagaste som drabbas, även alla de elever som finns i mittenskiktet kommer att bära med sig minnen från en skolgång där den som slår ständigt blir ursäktad på grund av sin diagnos, att hen inte kan hjälpa det, att du stod på fel ställe, eller för att du helt enkelt finns i samma klass som den som slår.
ALLA drabbas av kommunens budgetkrav.
Vågar inte tänka på framtidens samhälle.
Orkar kanske ta en dag i taget i världens viktigaste yrke.
Att ge upp har inte övervägts
LÄS MER:Samverkan för Mölndal: Våra största och prioriterade satsningar är på skolan