Hur känner man sig?
När man går av buss 760 från Mölndal en grå novembereftermiddag med regnet hängande i luften och är på väg över refugen till 763 för att åka hem.
Hur känner man sig?
När denna buss som jag nästan nuddar där på refugen bara far iväg framför mig? Trots att ”min buss” 760 tutar ihärdigt för att göra chauffören uppmärksam på att ännu en liten passagerare vill åka med. Men förgäves!
Hur känner man sig?
När man därför måste tillbringa en timme i väntkuren på Lindome station?
Hur känner man sig?
Som boskap? Nej, denna dragiga kur skulle ingalunda vara godkänd som vindskydd i en beteshage för kreatur. Den har vida öppningar på båda sidor, det drar rätt igenom. Och taket hindrar inte regnet från att piska in på bänken där man försöker krypa ihop i ett hörn för att inte bli blöt.
Hur känner man sig?
När man går på sin buss 763 hemmavid och hoppas kunna byta till 761 i Sagered för att komma till Kållered eller Mölndal, och denna senare bara blåser förbi medan ”min buss” fullt synlig lägger till vid perrongen?
Västtrafik har nämligen behagat stryka denna bytesmöjlighet och tydligen många fler i sin tidtabell! Man hänvisar resenären till pendeln vid Lindome station.
Nåväl, men det är en bra bit från bussperrongen genom tunneln och uppför trapporna till pendeln. Man måste nog vara en någotsånär vältränad 17-åring utan bagage för att vara säker på att hinna med pendeln!
”Varför gör man på detta viset”??
Skulle det nu vara så svårt att fastställa bytena i körinstruktionen, samt uppmana förarna att vara en aning uppmärksamma på dessa byten, vilka ha en oerhörd betydelse för oss passagerare som inte tillhör kategorin ”vältränad ungdom”? Skulle det verkligen inte vara motiverat att ha dessa byten inskrivna i förarnas manual som förr? Det handlar om sekunder! Det handlar om hyfs och respekt för resenärerna.
Således uppmanas man i stället att byta till tåget; det vore nog lätt att alltihopa vore ett spel, en leksaksmodell där det går att med nyporna lyfta passagerarna fort till rätt plats! Kanske är det just bara ett spel för planerarna på Västtrafik?
Jag undrar: Hur känner man sig innanför Västtrafiks murar där allt planeras? I denna ”Riddar Katos borg”, där i sin oåtkomlighet och arrogans? Ja, jag har anledning till denna förbittrade allegori. I minst 30 år som kollektivtrafikant har jag ringt till ”Synpunkten”, skrivit till kommunens trafikplanerare med mera ett oändligt antal gånger. Allt utan resultat! I minst 30 år!
Hur känner man sig som resenär?
Kanske som ett nådehjon som tacksamt skall finna sig i alla nya påfund som spottas ut från denna tillsynes befästa borg. Förändringar, allt till det sämre.
Jag minns en tid då man kunde gå fram till föraren om man märkte att bussen var lite sen, och be honom ringa upp föraren i den buss man ville hinna med, och be den föraren att vänta några sekunder. Då blev man behandlad med respekt, ja faktiskt som en samhällsmedborgare! Men detta var nog väldigt längesen då det fanns telefoner. Eller också var det i en saga!
Hur känner man sig?
När man måste planera för åtskilligt mer än en timmas resa till vårdcentral där man har en läkartid bara för att vara säker på att hinna om bytesbussen går ifrån en? En resa som skulle gå på mindre än tio minuter med bil!
Hur känner man sig?
Ja, ibland rent ut sagt som ett störande ”pack” som man kan behandla hur som helst! Ja, jag undrar faktiskt hur det är ställt i detta förvandlade folkhem där man i varje fall inte känner sig som en människa med människovärde? Aldrig har man lyssnat till några synpunkter från resenärerna vad jag vet. ”Synpunkten” är bara en snygg låtsasrubrik på hemsidan!
Uppgiven resenär den 16 november 2023
Läs Västtrafiks svar här.
LÄS MER:Västtrafik: ”Utmaning att köra trafik i stad som växer”
LÄS MER:Klagomålen till Västtrafik – det här är tågpendlarna missnöjda med
LÄS MER:Det måste bli enklare att köpa biljetter till all kollektivtrafik!