Vi vet inte när man först började anlägga vattendrivna kvarnar i Mölndal, men vi vet att kvarnarna omnämns i de första urkunderna där socknen finns med. I 1294 års brev om godset Faesbiaergha (Fässberg) nämns kvarnar. I 1396 års brev om Biskopsbo talar man om ”kvarnar och kvarnplatser”.
Från gårdskvarnar till kvarngårdar
De äldsta kvarnarna var gårdskvarnar, som tillhörde något hemman i Fässbergs socken eller i någon närliggande socken. När man hade spannmål att mala åkte man till kvarnen och malde där. När man hade malt färdigt åkte man hem igen. Så småningom blev det vanligt att någon bosatte sig vid kvarnen och sysselsatte sig med att mot ersättning mala åt andra. Mjölnare kunde få befrielse från skatt om de malde åt Älvsborgs slott. I och med att först Nya Lödöse anlades 1473 och sedan Göteborg 1621, fick mjölnarna många stadsbor att mala åt. Baslivsmedel på den tiden var bröd och gröt. Till båda gick det åt mjöl. Spannmål och mjöl kunde föras på pråmar mellan Mölndal och Nya Lödöse eller Göteborg.
Vattenkraften användes till mycket
Kvarnarnas storhetstid var 1600- och 1700-talen. Utöver mjölkvarnar fanns ”papperskvarnar” (pappersbruk), oljekvarnar (oljeslagerier), kritkvarnar, bresiljekvarnar, stampekvarnar (klädesstampar) och även en krutkvarn. År 1697 fanns som mest 35 eller 36 kvarnar, och på senare år var Kvarnbyn indelad i 32 kvarnfall, som också användes såsom adresser. Under 1800-talet övertog industrierna alltfler kvarnfall.
Eldkvarnar och elektriska kvarnar slog ut de gamla kvarnarna
Tack vare ångkraften kunde man bygga ”eldkvarnar”, det vill säga ångdrivna kvarnar, även på platser där vattenkraft saknades. En sådan ångkvarn uppfördes i Majorna. De vattendrivna kvarnarna i Mölndal fick konkurrens. Värre blev det på 1900-talet, då Sverige elektrifierades. Då kunde man lätt sätta upp eldrivna kvarnar var som helst. Bönderna skaffade sig eldrivna gröpekvarnar. Den sista vattendrivna kvarnen i Mölndal slutade att gå 1942. Detta år dog mjölnaren Per Gustafsson, och ingen ville fortsätta efter honom. Den elektriska kvarnen nere vid Göteborgsvägen fortsatte att mala till 1950. Då var det slut med Mölndal som kvarnby. En enda kvarnbyggnad finns kvar, Kvarnfallet 24 eller Nymans kvarn, i Götaforsliden. Den är byggnadsminnesförklarad.
Vad vill du läsa om?
Under vinjetten Arkiverat djupdyker vi i arkiven och hittar kända och okända guldkorn från Mölndal, Lindome, Kållered och Hällesåker. Arkiverat är ett samarbete mellan Mölndals-Posten och Mölndals hembygdsförening, Kållereds hembygdsförening, Föreningsarkivet, Lindome hembygdsgille samt Mölndals stadsmuseum. Vad vill du läsa om? Mejla oss och tipsa!
LÄS MER:Safjället – från forntida skärgård till naturreservat
LÄS MER:Krokslätts fabriker – ett storföretag som skapade en stadsdel
LÄS MER:En vetgirig kvinna som älskade sin hembygd
LÄS MER:De arbetslösas förening: politik, fest och ”organiserat tiggeri” i Mölndal
