Utan linolja hade kanske varken jag eller pappa funnits

Edvard Eliasson (1847–1930) kom med sin familj från Stora Lundby till Mölndal 1888 för att finna jobb till sig själv och sina söner. En stor inflyttning till Mölndal pågick och familjen bosatte sig på Roten L nr 21.

Sonen Karl August Eliasson (1872–1951) fick arbete som oljetappare på M E Delbanco eller ” Judens ” som företaget kallades, då Delbanco var av judisk börd. Edvard blev eldare på samma företag.

LÄS MER:Motorbåtsklubben tvingades flytta från vattnet

Karl fick som uppgift att rapportera hur mycket linolja som fylldes i tankarna under varje skift och ansvara för tappningen längst ned i källaren. Således gavs Karl, som brukligt var i Mölndal, namnet ”Karl i Källarn”. Edvard Eliasson blev ”Långe-Elias.”

Ungefär samtidigt kom Sven Molander (1824–1901) till Mölndal från Falkenberg i samma ärende som Eliassonfamiljen. Familjen hade sex barn, däribland min farmor Beda Constania (1876–1961), Ivar och Sigfrid. Sven fick jobb på Delbanco. Också Ivar fick jobb där en bit in på 1890 talet.

Blev trädgårdsmästare

”Karl i Källlarn” och Beda gifter sig 1901 och får fyra pojkar: Herbert 1903, Filip 1905, Stellan 1911 och Tage 1914. Tage blev min far.

Karl ordnade så att Herbert och Filip snabbt fick arbete, 1918 respektive 1919. Stellan kom några år senare. Nu var det bara Tage kvar som skulle få en ”tryggad framtid på Judens”. Hur löser man detta? Jo, det bar sig inte bättre än att SOAB, som företaget då hette, 1930 hade fått en ny fabrikschef, Karl Magnusson. Han skulle renovera fabriken som var tämligen nedsliten, samt bygga en silo på 24 celler, som kom att bli en välkänd siluett i hela Mölndal.

LÄS MER:Från strumpor till museum vid Kvarnbyfallet

Magnusson hade också ett livligt trädgårdsintresse och hade stora planer på en omfattande trädgård bakom ingenjörsvillan på Kvarnbygatan 51. Därför måste han ha en trädgårdsmästare som kunde anlägga och sköta den.

Tage hade sedan fjortonårsåldern arbetat på Lackarebäcks Gård, där han lärt sig mycket och fått ”gröna fingrar.” Ofta var det så på den tiden att man vid anställningar gick mycket på rekommendationer och familjeband och här har tydligen ”Karl i Källarn” agerat, för mycket riktigt började Tage på SOAB 1933 som trädgårdsmästare.

Familjen i branschen

Nu kände sig förmodligen ”Karl i Källarn” mycket nöjd. Alla sönerna på plats plus fadern, svärfadern och svågern. Han hade också förvärvat en tomt i Sibirien och byggt hus på Delbancogatan 30, längst bort på gatan. Huset revs på 1960-talet för att skapa bostadsområdet Enerbacken.

Karl blev SOAB trogen hela sitt liv och 1947 skulle Patriotiska Sällskapet dela ut medaljer till många trogna SOAB medarbetare, en händelse som ägde rum på Liseberg. Karl fick Stora Guldmedaljen för 57 års tjänst. Karl var ”värst” av alla plus att hans båda söner Herbert och Filip fick medalj för 25 år i SOAB:s tjänst. Dessutom erhöll svågern Ivar Molander medalj för 52 års tjänst. Snacka om att ta hem ”storslam” den kvällen på Liseberg!

LÄS MER:Matildas envishet gav Kållered ett församlingshem

Tage började alltså på SOAB 1933 som trädgårdsmästare hos Karl Magnusson.

Tomten på Kråkberget låg i sydväst och kunde utgöra en utmärkt ”drivbänk” för allehanda växter som blommor, bär, äpplen, päron, grönsaker med mera. Terrasser från mycket tidiga husgrunder utgjorde perfekta ytor. Längst upp mot Mölndals Övre gjorde man ett vinkast som bar bra skördar. Druvorna levererades bland annat till Sahlgrenska Sjukhuset.

Tage kämpade på med trädgården men en dag kom kontorschefen och senare VD:n Helmersson och pratade med Tage och menade att ”firman har inte råd att ha en trädgårdsmästare på heltid, så Eliasson får bara ägna sig åt trädgården en dag i veckan. Dessutom behövs folk i produktionen”. Och så blev det.

Utsikt över historien

Tage fick börja jobba med sina bröder och far ”Karl i Källarn”. Han arbetade mest som oljekokare och pressare men ryckte in där det behövdes folk. Han var stark och stor så han klarade de flesta jobben. Kanske byggde han upp sin atletiska kropp på SOAB, vem vet.

LÄS MER:Historien om Villa Denninghoff – en undangömd pärla

Ingenjör Magnusson introducerade Tage i linoljans värld. Tage sög i sig all information och förkovrade sig i linoljans framtida möjligheter. Tage och Karl Magnusson hade kontakt hela Karls levnadstid trots att de egentligen levde helt olika liv.

Också jag började min yrkesbana inom oljevärlden och efter ett tag gjorde linoljan entré också på min arbetsplats. 1992 flyttade kontoret där jag jobbade in som första hyresgäst i det då efter branden 1986 nyrenoverade Stora Götafors. Där satt jag i SOAB:s gamla lokaler och kunde titta ned på Gamla O-fabriken där mina släktingar slitit på golv och trappor under så lång tid.

Så har alltså linolja följt med i vår familj under många år, närmare bestämt 130 år. När man tänker efter är det märkligt att en produkt har haft en sådan betydelse för fyra på varandra följande generationer!

Hans Enebacke