När storbranden rasade under natten mot lördagen blåste röken på ett sådant sätt att två uppgångar inte drabbades alls. Det handlar om Tåbrovägen 17 och 19 dit de boende fick komma tillbaka redan på lördag eftermiddag och kväll.
– Vi är väldigt lyckligt lottade så vi har bott här sedan i går kväll. Om vinden hade blåst åt ett annat håll hade vi kunnat få in all rök, säger Robin Svensson.
LÄS MER:Så sammanfattar insatschefen storbranden i Lindome
Han, sonen Kevin och sambon Viola Larsson väcktes som alla andra i huslängan vid halv två på natten, med följd att det inte blev så mycket sömn på lördagen. Därför är de nyvakna när Mölndals-Posten knackar på vid elva-tiden på söndagsförmiddagen.
– Det var skönt att få komma hem men vi hade svårt att somna. Branden var det enda vi pratade om, säger Viola Larsson.
– Man är verkligen trött efter det här ståhejet, säger Robin Svensson.
Tackar kyrkan för stödet
Paret riktar ett stort tack till kyrkan som tog emot dem i församlingshemmet redan under brandnatten och som fortsatte med diverse stöd och utskänkning av mat och dryck hela dagen.
– De var jättegenerösa. Jag fick kläder och strumpor för jag sprang ut i min pyjamas. Det var bara Kevin som fick på sig jacka och skor, säger Viola Larsson.
LÄS MER:Kyrkan i Lindome tvingas pausa mottagningen av kläder till de branddrabbade
Enligt Viola och Robin var det just Kevin var den lugnaste i familjen när det stod klart att de måste springa ut ur lägenheten mitt i natten.
– Jag var inte rädd. Vi har fått lära oss i skolan hur man ska göra, säger Kevin Svensson.
”Sörjer med dem som förlorade sitt bohag”
Trots att familjen klarade sig väl och redan kunnat flytta hem så har ändå branden lett till många funderingar.
– Tänk om den hade startat här, vad skulle hänt då? Eller tänkt om de inte hade kunnat hindra spridningen, hade vi haft ett hem då, säger Robin Svensson.
– Vi sörjer så med dem som förlorade hela sitt bohag. Det här är en sådan kontrast mot de som har förlorat allting, säger Viola Larsson.
En våning ner i samma uppgång städar Taj Bibi Shokori sin lägenhet med hjälp av hennes son Majid. De är förstås också glada över att ha kunnat återvända.
– Jag var väldigt orolig, det var jättehemskt. Vi bodde hos mammas vän i natt men nu ska vi sova hemma. Det känns bra, säger Majid Shokori.
