En viktig fråga för Mölndal
Vid tidigt 1900-tal var nykterhet en viktig politisk och social fråga och det finns mycket material i våra arkiv om folklig agitation och aktiviteter för att förbjuda alkohol. I Mölndals-Posten 2023-07-06 skrev Karl Bjernestad om RIA, men en äldre organisation som var aktiv i Mölndal var Blåbandsförbundet.
Det började i USA …
Blåbandsrörelsen började i USA. Den grundades av en alkoholiserad krögare, Francis Murphy efter att han släppts efter ett fängelsestraff år 1871. Brottet var olaglig spritförsäljning. Han kom att bli en nykterhetsevangelist och samlade tusentals underskrift under ett nykterhetslöfte. Från 1876 fick han sina anhängare att ha på sig ett blått band som symbol.
… och kom till Sverige
Idén spreds till Storbritannien 1877 och Oskar Eklund, en 22-årig svensk godtemplare på väg till en kongress i USA, mötte blåbandsrörelsen i London 1883. Han skrev: ”Mig syntes blåbandsrörelsen, såsom fotad på evangelisk grund, vara ägnad att omhändertagas av de frikyrkliga samfunden. Samtidigt skulle den kunna, trodde jag, bliva en förbindelselänk mellan och ett samlande av allt nykterhetsfolk, oavsett olika uppfattningar om organisationsformer. Till eget värn som opinionstecken skulle blå bandet, hoppades jag i min ungdomliga entusiasm, bli epokgörande.”
Trots sin ungdom var Oskar Eklund redan ordenssekreterare medan fadern var ordenschef. Han startade en tidning med namn Blå Bandet samma år, och Sveriges första blåbandsförening bildades av Beatrice Dickson i Överås, Göteborg, 1884. Rörelsen växte i Sverige vid slutet av 1800-talet medan den dog ut i USA och Storbritannien.
Stor succé i Mölndal
22 oktober 1900 träffades 13 personer i Roten E25 (nuvarande Ormåsgatan 24). De bildade Mölndals Blåbandsförening med J. O. Olsson som ordförande.
Föreningens mål var att agitera för lagstiftning för att bygga ett alkoholfritt samhälle, främja folknykterhet grundad på personlig nykterhet, sprida information om verkningar av alkohol och droger, stödja alkoholskadade människor och deras familjer, samt samarbeta med andra organisationer för sunda levnadsvanor hos barn och unga.
Blåbandsrörelsen var då kopplad till frikyrkorörelsen och nykterhetslöften var: ”Jag lovar att med Guds hjälp icke använda alkohol och andra droger samt att på lämpligt sätt motverka dessa drogers bruk.” För att vara medlem måste man ha fyllt 10 år och givet löftet.
Första verksamhetsår visade 244 medlemmar 1901. Inte dåligt i ett område med ungefär 7 000 invånare totalt. 1902 nådde föreningen sin högsta medlemssiffra med 308 medlemmar.
Kvinnors insatser
Den enda kvinnlig medlem vid starten var Betty Pettersson. Hon var även intern revisor. Dock var kvinnor välkomna och i 1904 beslöts att varje krets skulle ha en manlig och en kvinnlig kretsföreståndare.
Föreningens syförening fick mycket beröm i arkivalier för dess insatser att samla in pengar till föreningens fonder. Den bildades 1903 med sin första uppgift att samla medel till en orgel.
Det var ett viktigt budskap för nykterhetsrörelsen att det var kvinnor och barn som led mest av mäns alkoholism. 1906 anordnades en nykterhetsdemonstration i Mölndal vari endast kvinnor och barn fick delta. Samma år bildades i Mölndal en nykterhetsförening bara för kvinnor: Vita bandet (se Mölndals-Posten 2021-12-16).
Egen lokal
Under de första tio åren var lokalfrågan svår att lösa. De kunde hyra Sveaborg vid Forsebron nära Gamla Torget i Mölndal fram till 1905. Det var ett gammalt kvarnhus ägt av AB Papyrus som de fick använda, tack vare verkmästaren A. Freijs förmedling. Därefter träffades de i Missionshuset, i Templet Per Wieselgrens lokal Svea och Folkets hus B-sal.
1903 väcktes frågan om egen samlingslokal och en byggnadskommitté bildades med uppgift att samla pengar till en byggnadsfond. 1906 bildades första byggnadsföreningen och 1907 köptes tomt av Yngredsfors Kraftaktiebolag för 687,40 kronor. Schaktning och grundläggning kostade 2812,60 kronor. Brist på kapital gjorde att arbetet stannades. Allt arbete gjordes frivilligt av medlemmar för att spara pengar.
En ny byggnadsförening bildades 1908-04-26 (Byggnadsföreningen Fridhem nr. 2 u.p.a.) som övertog tomten. Den förhandlade fram lån från Blåbandisters Självhjälpsförening och grosshandlare Louis Fehn. Ett 20-tal av föreningens egna medlemmar gick in med borgen. Huset, som rymde en hall för cirka 125 personer och 2 enrumslägenheter stod klar 1910.
Lokalen var en av få stora samlingslokaler i Mölndal, så den blev viktig för staden. Den nyttjades som vallokal. 1959 fick man anslag för restaurering från staden. Andra pengakällor var stiftelser, lotterier, syförening med mera. I husets källarvåning fanns två affärslokaler som betalade en hyra som bland annat gick till husets underhåll, samt två bordtennisbord för ungdomar.
Byggnaden finns kvar, numera som ett hem i privat ägo, på Norra Forsåkersgatan 27.
Aktiviteter
Möten öppnades ofta med sång, bön, bibelläsning och ett kort föredrag. Under möten var det ofta någon som läste en nykterhetsberättelse och ibland tog man upp en kollekt för behövande medlemmar. Det fanns även en begravningsfond.
Under de första 40 åren hölls 349 styrelsemöten, 819 föreningsmöten, 286 fester (med 158 föredrag) och 57 lustresor/utflykter. 1912 bildades ungdomsföreningen som byggde upp ett bibliotek. Det ordnades även en hornorkester, Hoppets Häravdelning (barnverksamhet), sångkör, strängmusik och studieverksamhet.
Det är intressant att se hur man positionerade sig i förhållande till den övriga Blåbandsrörelsen i landet. Detta framgår av hur man röstade vid motioner till förbundets årsmöte. Mölndal sa nej till en motion om att förbjuda medlemmar att vara medlem i andra nykterhetsföreningar. Ja till motionen att förbjuda dans i föreningarnas regi eller i samband med föreningens möten.
Kommittéer för allt
Protokoll är värdefulla källor för att förstå kulturen och frågor som var viktiga på dåtiden. Ett exempel från 1906 var att man märkte att krögaren i Mölndals samlingshus hade ett erbjudande där man fick betala 50 öre extra på måltidenskostnaden för att kunna dricka hur mycket öl man ville. De bestämde att medlemmar inte får protestera direkt, men att en kommitté skulle anordnas för att upplysa kommunen och begära sanktion mot krögaren och kanske förhandla fram att Vita Bandet skulle ta över kroglokalen. En månad senare beslutades att det var nödvändigt att anordna ett protestmöte. Tillsammans med petition till kungliga befälshavande, fick de ölserveringen i samlingshuset indragen.
1907 diskuterades en misstanke att bultöl (i detta fall en typ av svagdricka) kan vara berusande, och att det finns bultölklubbar i Göteborg som tog avstånd från nykterhetsrörelsen i stället för att vara vänliga. Föreningen beslutade att inte förbjuda medlemmar från att dricka bultöl, men att det vore önskvärt att avstå.
En medlem, Herr Wennersmark, tog illa vid sig av hur vice ordförande J.B. Andersson uttryckte sig om bultölsfrågan och sade att det spred rykten efter mötet att han hade brutit sitt nykterhetslöfte. Herr Andersson kände sig inte träffad. Man beslutade då att bilda en kommitté av fem personer för att undersöka frågan. Till slut bestämde kommittén att vittnen till mötet inte tyckte att herr Wennersmark smutskastades av herr Andersson, och att rykten spreds av utomstående personer. De beslutade att herr Wennersmark skulle ta tillbaka anklagelsen mot vice ordföranden.
En lång nedgång
Trots all aktivitet, föll föreningens medlemsantal år för år. En stor motgång var förlorandet av folkomröstning om rusdrycksförbud 1922. Det var en majoritet i Mölndal för förbudet, men kampanjen förlorade nationellt. Antalet medlemmar 1930 var 138, 1940 var det 84, 1975 var det 49 och 1990 var det 32.
Å andra sidan kan föreningen betraktas som ett offer för sin egen framgång. Vid 60-årsjubileet sade Emil Emanuelsson, som var med vid bildandet av föreningen, att nykterhetssituationen var bättre än när föreningen startade 1900. Lokalhistorier har skrivit om hur Mölndalspojkarna hade rykte om sig att gå på vilda härjningar under rusets inflyttande.
1992 lyftes frågan om nedläggning på grund av brist av medlemmar. 1993-02-17 röstade årsmötet att läggas ned, 4 röster mot 3.
Nuvarande former
Blåbandsförbundet finns fortfarande kvar på nationell nivån och firar sitt 140-årsjubileum 2023. Numera är de öppna för alla religioner och även dem utan en tro, och organisationen engagerar sig mest för personlig helnykterhet.
På internationella nivån lever rörelsen som International Blue Cross. När rörelsen kom till Schweiz döpte det om sig till Blåa Korset efter mallen av Röda Korset. Blåa Korset är en global hälsofrämjande organisation baserat i Bern med fokus på att motverka alkohol- och drogmissbruk.
Rättelse till en tidigare artikel
I en artikel om Odd Fellows damklubb i Arkiverat (2023-05-25) nämndes ett möte med engelskt tema hos Olive Häggmark. Mötet ägde faktiskt rum på Hantverkshuset (Södra Holtermansgatan 2) där Olive var inbjuden talare och var inte själv medlem i klubben. Skribenten ber om ursäkt för missförstånd.
Vad vill du läsa om?
Under vinjetten Arkiverat djupdyker vi i arkiven och hittar kända och okända guldkorn från Mölndal, Lindome, Kållered och Hällesåker. Arkiverat är ett samarbete mellan Mölndals-Posten och Mölndals hembygdsförening, Kållereds hembygdsförening, Föreningsarkivet, Lindome hembygdsgille samt Mölndals stadsmuseum. Vad vill du läsa om? Mejla oss och tipsa på redaktion@molndalsposten.se.
LÄS MER:Stadshuset i Mölndal – här är de gamla bilderna och hela historien
LÄS MER:Moulin Rouge, Mollan eller KB-baren – här är bilder från klassiska utestället i Mölndal
LÄS MER:Mölndals industri– och hantverksförening – här är hela historien
LÄS MER:Möbelsnickeriet i Lindome blev känt långt utanför orten
