Tiden i Sverige omkring 1860–1870 var en omvälvande tid med stora samhällsförändringar bland annat ny riksdagsordning. Det var några steg mot vår demokrati som togs. År 1867/68 var också svåra missväxtår som oroande många.
I Kållered, såsom i många delar av Sverige, kom många människor samman i hemmen och höll gudstjänster under ledning av lekmän.
Från trakten runt Alingsås och Vårgårda kom många lekmannapredikanter till Kållered. Men här fanns också en infödd Kålleredsbo: Karl Eriksson. född 1842, som var predikant för Göteborgs missionsförening. Han ägnade också en stor del av sin predikanttid på Donsö.
I Kållered samlades man hos Erik Johansson i Vommedal Västergård och i Karl Erikssons föräldrahem ”Olas” Vommedal Östergård. Men 1873 beslöt man att bilda en egen församling: Kållereds missionsförening. Enligt uppgift var det 33 personer som anslöt sig.
Första missionshuset stod färdigt 1884
Men det kom att dröja fram till 1884 som det första missionshuset stod färdigt. Det inrymde en samlingssal för 70–80 personer och en mindre sal samt ett litet kök för kaffekokning. Huset låg vid Labackavägen, där den nuvarande Ekenkyrkan ligger.
Martin och Josefina Simonsson i Kålleredgården hade skänkt tomten och missionshuset uppfördes genom frivilligt arbete av medlemmarna.
Huset behövdes eftersom man tidigt startat både söndagsskola, ungdomsförening och syförening. Talarstolen finns fortfarande bevarad från denna tid i Ekenkyrkan. Det finns endast en bild bevarad från interiören men flera foton från utsidan.
Första ordföranden var Erik Johansson i Vommedal Västergård. Han deltog också ofta i sammankomster i Balltorps missionshus (som fortfarande finns kvar i Balltorpsområdet, Östergårdsgatan).
Några som tidigt kom att ansluta sig var Karl Erikssons bror, Johannes och hans hustru Alida från Bölet. Andra som vi känner till var systrarna Matilda och Fredrika Pettersson i Heljered Mellangård ”Store-Börjes”.
Möten med tal och musik
Komminister Peter Lundèn kom att betyda mycket för väckelsen i Mölndal och Kållered, på senare år även i Majorna. Det sågs väl inte alltid med blida ögon av biskopen men stöttades av domprosten Peter Wieselgren.
Under åren 1915–1918 höll pastor Ögren många så kallade seriemöten i Kållered. Det var möten som sträckte sig över flera dagar, med tal och musik på kvällstid. Pastor Ögren var omtyckt, god talare och hade en bra sångröst och han spelade cittra!
Församlingen fick då många nya medlemmar. En som anslöt sig till församlingen då var blivande skomakaren Evald Gustavsson från Kållered Stom ”Nygård”. Han kom att betyda mycket för församlingen.
Tre familjer satte avtryck
Det var tre familjer som kom inflyttande till Kållered som kom att sätta avtryck på församlingen. År 1893 flyttade Emil Johansson med hustru och 7 barn till gården Alegårdsslätt. De kom från Fässbergs mellangård där de hade varit aktiva i Balltorps missionsförsamling.
Emil kom att leda söndagsskolan under många i Kållered och han var även ordförande i församlingen i flera år. Flera av hans barn kom att bli aktiva i församlingen. Fortfarande är hans barnbarnsbarn aktiva i församlingen.
Lantbrukaren Adolf Johansson och hans hustru Selma flyttade in i den nyinköpta gården Lund i Labacka 1912. Familjen kom från Fotskäl.Hela familjen blev engagerad i missionsförsamlingen.
Samma år kom även möbelsnickaren och lantbrukaren Bengt Olausson (Olsson) från Tostared med familj och köpte en gård i Torrekulla. Även här kom hela familjen att bli aktiva i församlingen. Barnen tog sig namnet Benkel.
Byggde en ny, större lokal
Omkring 1920 så blev missionshuset för trångt. Det var dags att riva och bygga nytt och större. Taget ur ett protokoll ” Men liksom allt annat i denna värld är underkastat förgängelsen så blev det ock med detta missionshus. Då det inte längre kunde fylla sin uppgift så fick de lämna plats för en större och ändamålsenligare gudstjänstlokal”.
David Benkel, som tillbringat några år i Amerika, kom tillbaka, ritade och byggde en ny kyrka, Kållereds missionskyrka, som invigdes 18 november 1923. Denna byggnad innehöll kyrksal, lilla salen, kök och en trerumslägenhet på andra våningen. Det känns som att David Benkel hade blivit inspirerad av kyrkbyggnader i USA.
Invigningstalare var pastor Erik W Karlsson och kyrkan var fullsatt.
Under många år var det rikligt församlingsliv i kyrkan, syförening, scouter och juniorförening. På senare år även många konfirmander.
Nu blev kyrkan åter för liten och en tillbyggnad fogades till den gamla byggnaden. Arkitekt Per Persson ritade nytt kök samt fritids och scoutlokaler. Dessa kom att invigas 1973!
Sedan några år är församlingen en Equmeniaförsamling och kyrkan heter nu Ekenkyrkan.
Församlingen har betytt mycket
Till slut några egna minnen från församlingen. Jag började i söndagsskolan när jag var tre år och gick med min farfar Gustav Johansson från Vommedal över kärret. Det kändes tryggt och bra att följa med honom. Farfar var då söndagsskollärare. Senare fick jag Anita Andersson Nordström, och Orvar Mårland som lärare. Både var duktiga pedagoger och kunde berätta livfullt om människorna i Bibeln.
Senare blev jag SMU scout, och där var Rune Karlsson ledare, vi fick kunskap som att tända en eld och knyta knopar som fortfarande sitter kvar.
Kållereds missionsförsamling är mycket väldokumenterad, trots att de äldsta föreningsprotokollen saknas. Församlingen kom under sina 150 år att betyda mycket för många Kålleredsbor.
Artikeln bygger på arkiv ur Kållereds Hembygdsförening och Föreningsarkivet samt uppteckningar från många medlemmar.
Vad vill du läsa om?
Under vinjetten Arkiverat djupdyker vi i arkiven och hittar kända och okända guldkorn från Mölndal, Lindome, Kållered och Hällesåker. Arkiverat är ett samarbete mellan Mölndals-Posten och Mölndals hembygdsförening, Kållereds hembygdsförening, Föreningsarkivet, Lindome hembygdsgille samt Mölndals stadsmuseum. Vad vill du läsa om? Mejla oss och tipsa!
LÄS MER:Då fick man ta hästomnibus eller roddbåt från Mölndal till Göteborg
LÄS MER:Tiden när jordbruket och torghandeln blomstrade i Mölndal
LÄS MER:Blåbandsrörelsen gjorde stor succé i Mölndal
LÄS MER:Teaterhusets anrika historia: Från ladugård till spelplats för scenkonst
