Jag stötte på en skolpolitiker i mataffären häromdan. Han stod vid kyldisken och höll i en ost som han såg på bekymrat.
”Det har blivit dyrt med ost. Inflation och så”, muttrade han.
Jag nickade och log vemodigt mot honom.
”Det var det märkligaste”, utbrast politikern. ”Jag har en ost hemma som nästan är slut! Jag fattar ingenting Jag har ju bara tagit små skivor!”
Mölndals skolförvaltning svarar sina politiker att de har lagt en för liten budget. Det finns begränsade möjligheter att effektivisera på annat än personal. Det är många barn i barngrupperna, antalet utbildad personal är lågt, cheferna har många medarbetare.
Politikerna menar att vi ska ha en likvärdig utbildning av hög kvalitet. Man pratar om satsningar på barnen men samtidigt kan man inte låta bli ”osthyveln”. Man låter bli att kompensera förvaltningarna för lokalkostnader och personalkostnader de tydligt har signalerat om. Man lägger år efter år en budget som är lite lägre än kostnadsutvecklingen.
Personalen i förskolan och skolan är hjältar men tyvärr är de inte magiker, de kan inte trolla. Det kommer en punkt då förskolan och skolan inte håller längre. Den är nära nu.
Politikern lägger tillbaka osten i kyldisken.
”Nej, jag ska nog inte ha någon ny ändå. Det blir för dyrt”, utbrister politikern. ”Men nästa vecka ska mina barn ha en större ost. Du ska få se! Vi ska ha den största osten ni någonsin har sett! Men först ska jag bara hem och ta en skiva till...”
Erik Torstensson, bekymrad förälder