Hilmer Johansson var en mycket duktig men annorlunda snickare från Hassungared i Lindome, född 1895 och dog 1967.
Han började tidigt att hjälpa sin far i snickarboden, ibland ända till midnatt och upp igen klockan 6 om morgonen. När han senare själv arbetade som snickare var han kanske lite säregen då han inte ville använda några elektriska verktyg utan arbetade med enkla verktyg som skomakarkniv, hyvel och stämjärn.
Visserligen lånade han gärna olika verktyg hos en närbelägen snickare, Albert Mattsson, om det var av ren snålhet eller ej är svårt att säga. Men Albert var snäll och hjälpte gärna Hilmer. När han skulle snickra större möbler som bord eller byråer tog han med sig bräder till Elis på Holmen och fick dessa sågade enligt Hilmers anvisningar.
Ett gott rykte
Men han hade ett gott rykte som en duktig snickare för det kom ”fina” damer resande från Göteborg med speciella önskemål på stolar de ville få tillverkade av Hilmer. Vid leverans kom han bärandes på några färdiga stolar och tog bussen till Göteborg där de skulle levereras. Alltid klädd i sin gamla hatt och spottade snus både här och där.
Han lär också tillverkat fioler och på Hembygdsgården har vi en intarsiatavla som Hilmer gjort 1945. När det gäller hans unika stolsmodeller menade Hilmer att de bästa idéerna var de som kom i drömmar om natten och som han sedan skyndade sig att rita tidigt om morgonen.
Berättade gärna historier
Som person var Hilmer en duktig historieberättare och kände alla snickare och smeder i socknen vilka han gärna berättade både sanningar och skrönor om. Dessutom var han en riktig spjuver och en skämtare.
Denna historia är kanske sann:
Arbetarna på Spinneriet hade rast och satt på utsidan fabriken när Hilmer kom cyklandes förbi. De frågade Hilmer: ”Kan du inte berätta en rolig historia?”
”Det skulle jag gärna göra men jag har bråttom ner till stationen där en godsvagn med potäter har vält och man får plocka så mycket man vill”, svarade han.
Riskerade fängelse
Hilmer cyklade vidare. Det blev väldig fart på arbetarna som skyndade iväg till stationen. Där fanns naturligtvis varken godsvagn eller potäter. Arbetarna återvände slokörade och försenade tillbaka till fabriken.
Fabriksledningen blev emellertid riktigt förgrymmad på Hilmers tilltag och stämde honom till tinget i Kungsbacka. Hilmer klarade med nöd och näppe från att åka i finkan.
Vad vill du läsa om?
Under vinjetten Arkiverat djupdyker vi i arkiven och hittar kända och okända guldkorn från Mölndal, Lindome, Kållered och Hällesåker. Arkiverat är ett samarbete mellan Mölndals-Posten och Mölndals hembygdsförening, Kållereds hembygdsförening, Föreningsarkivet, Lindome hembygdsgille samt Mölndals stadsmuseum. Vad vill du läsa om? Mejla oss och tipsa!
LÄS MER:Harry Bergman – Lindomes egen ”Döderhultare”
LÄS MER:Pojken från banvaktstugan i Kållered blev mångmiljonär
LÄS MER:Från fattigvård till socialvård i Mölndal
LÄS MER:Möbelsnickeriet i Lindome blev känt långt utanför orten
